Ordfinnande
Väldigt många ord är laddade med negativ betydelse i vår samhällskultur. Många ord som beskriver riktning är så laddade att det är svårt att använda dem. Smaka t.ex. på orden bakåt och framåt samt uppåt och neråt och sätt in dem i olika meningar. Bakåtsträvande byggande har därför ingen språkligt sätt hög status.

Byggnadsbegrepp
Jag arbetar också med begreppen ”småskaligt byggande”, ”det enkla byggandet” och ”ekologiskt byggande” som kanske alla har en positivare klang än bakåtsträvande, även om säkert smått och enkelt kan verka futtigt och aningen underutvecklat när minsta lilla ska skötas av en apparat eller ett teknologiskt systemkomplex och ekologiskt numera kan betyda vad som helst och därmed ingenting. Ett annat vägledande begrepp är ”långsamt byggande” som väl snarast får betraktas som samhällsfientligt och snudd på kriminellt i den snabba tillväxtens globala dödsdans.

Existerande och pågående byggen
Jag tycker om att bygga och vid mitt fritidshus och i dess omgivningar finns exempel på byggande från olika tider och i olika skalor, ifrån ett mindre slott till rester av kolarkojor. De byggnader jag hittills skapat själv är ett mycket lyxigt utedass med urinseparering och latrinkompostering, av pedagogiska skäl byggt på samma sätt som ett mindre hus, med isolerat golv, regelverk, släta innerväggar, med fönster och dörr drevade, vask med avlopp samt fast installerad 12-volts belysning. Några andra byggnationer är ett skärmtak av plåt med stolpar stående på gjutna plintar som just nu fungerar som materialförråd, samt två varianter av växthus, varav det ena med skräpvirke och metallstänger som stomme överdragen med byggplast och det andra något rejälare med regelverk av egensågat regelvirke av brädor från ett ladugolv med begagnade kanalplastskivor och plast som yttäckning.

Pågående byggnadsarbeten innefattar ett skydd för två latrinkomposter som har ett regelverk av färska stammar och grenar från sälg, asp och björk som framkommit som ett resultat av röjningsarbeten på tomten. På taket spikas begagnad svart plåt som täcks med grästorv och väggarna består av fastspikade tunna stammar från olika slags träd. Detta bygge ska gömma komposterna undan seende från vägen och skydda dem från regnvatten.

Ett annat pågående och långsamt projekt är byggandet av en dome. Denna halvklotsformade konstruktion sätts samman av två längder av aspstammar som röjs fram ur en större aspdunge vid platsen för domens uppståndelse. Utanpå domen träs en halv fallskärm och delar av sidorna kan täckas med plast, flätverk av grenar eller klättrande växlighet.

Det mest omfattande bygget hittills har manifesterat sig i en jordhydda. Detta lilla hus på cirka 7 kvadratmeter är nedgrävt i marken till 1,5 meters djup. I gropen har stolpar av ekstammar och takreglar av återbrukat virke format en oval form påminnande om en afrikansk hydda. Regelverket är på utsidan täckt med återbrukade ytterväggsbrädor från en lada. Ladan skulle rivas och bli flis och vi räddade så många vi kunde. De var 3 cm tjocka med bredder på upp till 40 cm samt 5 meter långa! Utanpå brädorna finns en platonmatta och hela härligheten täcks med jord och grästorv. Det är högt i tak med 3,5 meter till takspetsen och ljusinsläpp sker genom tre små fönster i vägg och dörr. Jordhyddan ska inredas med kök, förvaringsutrymmen, sov- och sittplats samt en vedkamin. Belysning och elektricitet ordnas med en mindre 12-voltsanläggning.

Byggen på gång
Planerade byggen är ett tredje växthus, en trädkoja väldigt högt upp i en gigantisk ek för utsikt och kontemplation och en gäststuga som byggs inifrån och upp genom ett äldre uthus. Uthuset som genom tiderna varit vistelseort för grisar, höns, en tidig SAAB, en åkgräsklippare och diverse prylar ska nu genom en metamorfos födas fram som ett exempel på ett ekologiskt byggnadsverk med lokal självförsörjning på värme, kyla, elektricitet, avlopp och vattenrening (off grid).

Byggandets kunskapsväg
Under byggandets gång som förutom kunskapsutveckling inom just byggande, även har inneburit en filosofisk vandringsväg, har jag alltmera fått en strävan och en önskan att bygga bakåt mot det enkla. Jag har nu som nästa mål att bygga ett ”hus” som ska vara möjligt att bo i under alla årstider genom att använda principerna för det enkla byggandet. Min inspiration hämtar jag från stenålderns jägar- och samlarbefolkningar samt genom ett urval av byggnadsmetoder som olika ursprungsbefolkningar tillämpat.

Det enkla byggandets principer
Det enkla byggandet använder som byggnadsmaterial det som finns alldeles i närheten och som kan transporteras och hanteras med människokraft.
Det enkla byggandet använder minimalt med redskap, tillbehör och hjälpmedel.
Det enkla byggandet har inga kostnader som kräver pengar.
Den enkla byggnaden återgår i naturens kretslopp utan att lämna några större spår och utan att ha skadat omgivningen.
Den enkla byggnaden är bara en tillfällig ansamling av energi och resurser som utan människans omsorg bryts ner och strömmar vidare.

Redskap och verktyg
Vilka redskap, verktyg, hjälpmedel och tillbehör kan då vara tillåtna i ett sådant här bygge? Det fanns ganska många olika sorters redskap och verktyg under stenåldern och egentligen var det kanske bara sågen som fattades. Materialet var olika bergarter, ben, horn och trä. Det fanns skärande och huggande verktyg i form av yxa, kniv, stämjärn/mejslar och sticklar. Det fanns skrapande verktyg. Det fanns verktyg för håltagning. Det fanns grävande redskap i form av grävkäppar och hackor. Det fanns bankande och krossande verktyg i form av trä/hornklubbor och stenar. Det fanns bindande hjälpmedel i form av växtfibrer samt remmar av senor och skinn. Även kroppen kan ses som ett multiverktyg med en mängd olika verktygsfunktioner.

En minimal verktygsutrustning för detta bygge skulle kunna bestå av yxa, (kniv), (borr) och spade. Som hjälpmedel brukas eventuellt ett snöre av naturmaterial.

Byggnadsmaterial
Materialet ska bestå av lokalt förekommande och obearbetade naturmaterial vilket då utesluter återbruk av byggnadsmaterial från soptippar, raserade eller övergivna byggnader m.m.

Vid mitt fritidshus och dess omgivningar har jag hittills lokaliserat följande möjliga byggnadsmaterial:
Stammar, grenar, kvistar och löv från träd eller buskar.
Sten, grus, sand och lera.
Jord och grästorv.
Vass och säv.
Mossa och örtartad växtlighet.
Näver och bark.
Päls och skinn från djur.

Bygget startar till våren 2013 och fortsättning följer med mera utvecklade tankemönster och skisser. Jag tar tacksamt emot dina funderingar och synpunkter på detta projekt. Du har också möjlighet att komma på besök för att deltaga i konstruerandet av platsens olika byggnader och vandra byggandets kunskapsväg.

Jan Gustafson-Berge

I två tidigare inlägg har jag skrivit om den första odlingscirkeln på fältet vid mitt fritidshus. Mycket regn har fallit ner på marken sedan dess och det kan vara dags att sammanfatta cirklarnas fortsatta dans över fältet under sommaren.

Olika slags arbete
Arbetet med cirklarna ingår i en sfär som jag kallar bonusarbete, skojarbete eller lustarbete. Det verkar alltid finnas två huvudkategorier av arbete i min värld, ett som måste göras men som inte är så kul eller lustfyllt och ett annat som består av arbetsuppgifter som jag mycket gärna utför med energisk attityd. Det senare vill gärna komma före det första så därför börjar jag ofta en dag med att utföra något som finns i den första kategorin för att sedan som en bonus arbeta med det roliga. Odlingscirklarna har från första stund varit ett lustfullt/lustfyllt/lystfullt arbete.

Cirkelsyften
Det finns flera syften med att etablera odlingscirklar på fältet.
Jag vill utöka odlingsarealen men orkar inte gräva igen den mycket tunga, hårda och rotogräsfyllda lerjorden. Därför experimenterar jag med olika metoder för att få till odlingsbar jord utan att gräva just på fältet. Viss grävning ingår men då på andra ställen där det ändå ska grävas för andra syften och för att hämta sand vid grustaget.
Jag har också valt att arbeta med cirkeln som form med inspiration från hur de första odlingsområdena kan ha sett ut i skogarna under neolitikum. (Kanske inte matematiskt exakta cirklar men runda former åtminstone). Att hacka fram odlingsbar jord i en skog skapar former enligt andra lagar än matematikens. Det är inte alltid mest funktionellt att odla fyrkantigt. Det är enklare att klippa med gräsklipparen och det känns naturligare och enklare att gå bland cirklarna än bland min mera traditionellt ordnade grönsaksodling med långa fyrkantiga bäddar och lådor.
Det finns också en skönhetsupplevelse i att se cirkelformen på ett fält och att uppleva växtlighetens utbredande i formen. Det väcks helt klart andra känslor i mig genom att se en cirkelform på ett fält jämfört med att se en fyrkant.

Cirkelutveckling och uppbyggnad
Från början hade jag tänkt nöja mig med cirkel ett under detta år, men det var så roligt att arbetet fortsatte. Jag slog fram ett lämpligt område med lie och räfsade rent på marken så att cirkelformen kom fram. Därefter byggde jag upp cirklar med olika metoder. Sammanlagt har det nu etablerats fem cirklar och jag planerar att göra klart cirkel sex till hösten. Nedan beskrivs de olika metoder som byggt upp de olika cirklarna och vad som odlas i några av dem i år. Marken har ibland täckts med olika material, grunden har likaledes byggts med olika tillgängliga naturmaterial och själva odlingsjorden har även den olika härkomst. Man kan säga att fältet själva har stått för en hel del material genom att de lieslagna örterna, det klippta ”gräset” och kvistar från bortröjda aspar fått bygga upp flera av cirkelgrunderna. Fältet är min gröngödslingsvall. Alla cirklarna har gödselvattnats med nässel- och vallörtsvatten samt urin och även stödvattnats någon gång med regnvatten.

Cirkelbeskrivning
Cirkel ett: Marken eldad i sex timmar med gamla brädor och kvistar. Aska och kol kvar i marken. Små gropar framhackade som fylldes med 10 liter kompost och en hink sand vardera. Majsplantor och bönor satta i högarna. Klippt gräs som marktäckning mellan plantorna.

Cirkel två: Marken täckt med ett mycket tjockt lager klippt gräs. Jord från andra grävningar har tippats med skottkärra i sju högar ovanpå gräset. I högarna har gropar formats där köksavfall grävts ner. I mittenhögen har gurka planterats och i de övriga högarna finns pumpa, squash och vintersquash. Mellan högarna har klippt gräs placerats. Tillväxten här har varit enorm, delvis på grund av att marken under är mycket fuktigare än resten av fältet. De här växterna söker uppenbarligen inte den fyrkantiga formen.

Cirkel tre: Marken täckt med diverse kartonger, lieslaget material och kvistar från bortröjda aspar. Innersta halvan av cirkeln täckt med jord från andra grävningar och yttersta halvan täckt med klippt gräs. Några små solrosplantor som trängts i en plastpåse planterades i mitten och runt om sattes krukrotade tomatsticklingar.

Cirkel fyra: Marken täcktes med gammal och skör plast på rulle som jag fått av en granne samt med diverse plastsäckar m.m. som fanns tillgängligt. Ovanpå detta lieslaget material, lite kvistar och gräsklipp. Inget odlat i år.

Cirkel fem: Marken täckt med en presenning och ovanpå två lager med tjocka kartonger som blev resultatet av ett större inköp av trädgårdsmöbler. Tolv skottkärror med fin sand från grustaget blandat med gräsklipp. På ytan ett tunt lager jord från andra grävningar på tomten. Höstsådd av fyra sorters spannmål.

Cirkel sex: Eldas fram under senhösten med gammalt virke och kvistar från kvisthögen. Aska och kol kvar i jorden.

Cirkelframtid
Cirklarna har tillfört ny energi och ny kunskap till mitt odlande. Det är härligt att kunna vräka på med en cirkel full av solrosor, senap, majs, bönor, ringblommor eller vad det nu kan bli kommande år. Det känns som en lättsam odling och växterna släpps fria att utforska cirkelns luddiga gränser. Växtligheten rör sig i rummets alla riktningar, åt sidorna, neråt och uppåt. Växer både inåt och utåt. Jag växer också.

I verkligheten finns inget som är tvådimensionellt.

Det är kul att odla.
Det är kul att gå i cirklar.
Det är kul att dansa på fältet.
Varför inte dansa du också?

Jan Gustafson-Berge

Den här texten ska inte beskriva olika metoder för konservering av livsmedel. En sådan text finns redan här på bloggen och intresserade hänvisas till den (DÄR). Här ska jag istället förmedla en del erfarenheter och smartheter som självförsörjningens praktik gett upphov till. Som allting annat mänskligt utvecklas även konservering och vad som hör till på ett dynamiskt sätt och det gäller att vara öppen och inte bestämma sig för hur det ska vara in aeternum. En väl anpassad konserveringsteknik kräver också en utvecklad konversationsteknik.

Konservering och/eller förvaring
Skillnaden mellan konserveringsmetod och förvaringsmetod är hårfin och ibland suddas gränsen ut när de ömsesidigt blir samma sak. Konserveringsmetoden för äpplemust på flaska är hermetisering och förvaringsmetoden är jordkällare. För potatis lagd i en luftig trälåda i jordkällare blir jordkällaren både en förvarings- och konserveringsmetod med sitt mörker, sin kyla, fuktighet och fysiska barriär.

Erfarenheter och smartheter
Att komma fram till vad som ska konserveras och hur mycket är en process som kan ta många år att äta sig igenom och eftersom förhållanden och behov ofta skiftar är det en sådan där jobbig process som kanske aldrig tar slut (nåväl alla ska vi ju dö).

I början av mitt konserverande var inte allt så genomtänkt. Råvaror dök upp och en  konserveringsmetod praktiserades. Det var ju så roligt, men efter ett år stod burkarna/flaskorna/påsarna kvar och tömdes på sitt innehåll, inte in i kroppen utan ner i komposten. Det har blivit mycket mera genomtänkt med åren men fortfarande kan jag gå på en mina då och då (pang!).

Anpassad mängd
En bärande princip för mig har blivit att om det finns något kvar i förrådet när årets nya produkter ska in då har det konserverats för mycket alternativt ätits för lite. Det är bara att välja: konservera mindre eller äta mer. En lyckad konservering kräver att det konserverade ska vara gott, då är risken/chansen mycket stor att maten går åt. Vissa saker är lätt att odla och ger stor skörd, men är tyvärr inte så gott att konservera (förlåt squash och pumpa). En annan sak som mognar med åren är vetskapen om den ungefärliga mängd som behövs av ett visst livsmedel för att täcka årsbehovet, både när det gäller odlingsyta, mängd plantor och hur mycket som behöver konserveras. Som du anar finns det många variationer inbäddade här.

Metod och förvaringskärl
Det finns ett antal olika metoder för konservering och vilken metod som passar bäst för olika produkter är också en vetskap som växer fram med tidens rundgång. För vissa livsmedel är det en metod som blir den bästa och för andra fungerar olika metoder lika bra. Ytterligare en betydelsefull aspekt är val av förvaringskärl där rätt typ (låda, sandhög, plåtburk, glasburk, flaska, påse osv.) och rätt storlek är två saker att tänka kring. Mos på rosenkvitten passar bäst på små glasburkar medan ättiksgurkor kan finnas på större glasburkar då de dessutom klarar av att burken öppnas många gånger. Saften på svarta vinbär vill vi spara på och de får små flaskor medan vin passar bra på 75 cl. flaskor.

Nuvarande sätt och metoder
Här nedan beskriver jag det som i nuläget konserveras i det hushåll jag tillhör och med vilken metod. Förhoppningsvis kan förteckningen inspirera och leda vidare. Jag är ständigt på väg, utan stress och press, i min utveckling och det finns flera metoder jag vill utveckla. Ickekonserverandets konst är en sådan ny väg vilket innebär att etablera eller identifiera växter/djur som gör det möjligt att förvara den önskade råvaran i växten/djuret. Jag vill också lära mig mera om torkning/rökning och utveckla anordningar som gör dessa metoder tillgängliga. Ytterligare en strävan är att transformera bort kyl och frys genom alternativa förvaringsmetoder.

Frysning
Frysen är fortfarande bra till några livsmedel. Kanske frysen avskaffas (se alternativ inom parentes). Kanske solceller med växelriktare kan försörja kyl och frys framöver och då kanske de lika bra kan finnas kvar?
Fisk (torka, röka eller fiska året runt). Persilja, dill, gräslök och basilika (torka). Ärtor och bondbönor (hermetisk inläggning på burk). Bär (torka). Grönkål (stå kvar i landet eller torka). Rabarber (söt inläggning eller råkonservering).

I landet
Några växter kan finns kvar på och i jorden och jag eftersträvar att finna flera sådana. Dessa växter kan skördas kontinuerligt under vintern, med hjälp av isolerande marktäckning av löv eller halm, men också tidigt på våren.
Grönkål, jordärtskocka, svartrot, haverrot, rotpersilja, cikoria, kummin osv.

Torkning
En suverän metod. Bevarar näringsämnen bra, lång hållbarhet och kräver oftast ingen extra tillförsel av energi. Viss torkning kräver några graders höjning initialt av rumstemperaturen eller maximalt 50 grader några timmar i ett veduppvärmt utrymme.
De allra flesta kryddor: Pepparrot, pors, penningörtsfrön, rosenkvitten (citronpulver), ringblomma, isop, timjan, rosmarin, salvia, kumminfrön, enbär, grekisk oregano osv. Ingredienser till örtte: Pepparmynta, citronmelissa, temynta, anisisop, nypon, fläderblomma, lindblomma osv. Svamp (kantarell, trattkantarell, svart trumpetsvamp, röksvamp m.fl.). Nässla, kokärtor och kokbönor. Gul lök, rödlök och vitlök. Äpple, päron och diverse bär.

Jordkällare
En grym existens som tung och mustig bara finns och gör sitt jobb år efter år. Den fungerar som konserveringsmetod för potatis, morot, rödbeta och diverse andra rotfrukter. Vissa ligger i luftiga trälådor och andra förvaras i fuktig sand i trälåda eller direkt i sandhögar på golvet i den fuktiga avdelningen. I trälåda kan purjo stackas tillsammans med sandblandade löv eller torv.
I den torrare avdelningen finns äpplen, vintersquash och pumpa.
Jordkällaren fungerar också som förvaring för söta och sura inläggningar, sylt, mos, saft och andra drycker.

Mjölksyrejäsning
Inom denna metods område pågår utvecklingsarbete. Det är lätt att göra stora mängder men det ska också ätas upp. Mjölksyrad gurka är en klar favorit därefter kommer i godhetsordning morot, rödbeta och vitkål.

Söt inläggning
En vanlig och god metod som producerar sylt, mos och saft. Jag försöker minska sockermängden, alternativt ersätta med honung, och arbetar därför med förkokning av behållare och strikt hygien.
Saft av svarta vinbär, körsbär och fläderbär. Sylt av röda/vita vinbär, hallon, blåbär, lingon och diverse andra bär. Mos av äpple, nypon och rosenkvitten.

Sur inläggning
Med detta menas konservering som bygger i huvudsak på ättika med hjälp av socker, salt och konserverande kryddor. Framförallt gurka och rödbetor.

Hermetisk inkokning
En het metod som jag kommer att använda mer och mer.
Äpplemust på flaska samt störbönor, röda och gröna tomater.

Alkoholjäsning
Alkohol är ett konserveringsmedel som också kan förädla olika drycker.
Cider av äpplemust samt vin av rabarber, körsbär, fläderbär och aronia.

Jan Gustafson-Berge

Jag gillar staden som idémässig och strukturell form mindre och mindre. Det finns dock en stad jag tycker väldigt mycket om och det är eldstaden. Elden kan användas till många saker och det finns många olika sorters eldstäder som kan köpas eller byggas/tillverkas på egen hand. Elden har många gånger förtärt städer. Elden har även många gånger torkat kläder.

Det finns en djup orsak till att ett av mina namn är ELDÖGA. Elden har fascinerat mig sedan jag var ett barn och fortsatt göra det. Numera bär jag en stor erfarenhet och kunskap om eldens väsen och kan använda den med respekt på ett konstruktivt och funktionellt vis. Vid mitt fritidshus finns det och kommer att finnas ett ganska stort antal härdar eller eldstäder med olika syften och funktioner.

I bostadshuset och dess närhet
1. Vedspis, Klafreström no 826.
2. Kökspanna med självcirkulerande varmvattensystem och element, Klafreström typserie 63.
3. Braskamin, Contura C 800.
4. Grillplats utomhus, uppmurad på betongfundament.

Hygien- och vattenplats
5. Bastukamin Laxen med stenmagasin.
6. Vedeldad varmvattenberedare för dusch, tvätt och livsmedelshantering.

Gäststuga
7. Kamin eller mindre braskamin för uppvärmning.

Grillplats
8. Större eldstad upphöjd på murat stenfundament för social samvaro, matlagning och vattenkokning.
9. Eldmaskin konstruerad av ett stabilt oljefat som gör tjära och träkol, bränner keramik samt kokar större mängder vatten.

Jordhydda
10. Kamin Laxen för uppvärmning och matlagning.
11. Utomhuseldstad på upphöjt fundament av sten för olika eldverksamheter kopplade till jordhyddans krets.

Övrigt
12. Stor kokgryta (av typen militärkök eller tvättgryta) för kollektiv matlagning, livsmedelshantering och stora vattenkok.
13. Eldstad vid den kommande domen ute på fältet.
14. Lerspis av modell ”Lorena” som byggs av lera, sand, sten och diverse plåtskrot.
15. Mindre smidesugn för enklare varmsmide.

Jan Gustafson-Berge

Stillsamt prasslande, rasslande
Frostknastrande lövregn
Singlande, dansande, svävande
Trädet släpper taget

Ger sken av slumpvist fallande
Varje löv sökande sin plats på marken
Mosaik av mångfald
Inte ett enda samma
Ändå inga ensamma

Varslande vintervila
Grennaken åldrad skönhet
Skulptur av minnen
Ett levande inåt, neråt
Det mumlar, skorrar, vilsamt vibrerar där inne
Mycket finns att samtala om

Förundras, förskönas, förenas, förstår
Tackar djupt och tar öppet emot
Odlingsbäddar får sina färgsprakande vintertäcken
In i kretsloppet igen
Lövräfsning, rökig andedräkt, varmt kaffe

Jan Gustafson-Berge

Exakt vad Karl Marx egentligen menade med att skriva att religionen är ett folkets opium råder det många meningar om. Följande fångar dock något av vad nedanstående fiktiva text är ute efter att belysa: ”Upphävandet av religionen som folkets illusoriska lycka är ett krav på verklig lycka. Kravet, att illusionen om deras tillstånd upphävs, är ett krav på att upphäva ett tillstånd som kräver illusioner”. (Hexmasters Faktoider).

Bröd och skådespel (latin: panem et circenses) är ett uttryck från romartiden då romerska imperiet erbjöd romarna gladiatorspel och annan underhållning i kombination med något att äta för att romarna skulle hålla sig lugna och nöjda och inte protestera. (Wikipedia)

Låt den gräddlika men grymma rösten från Babylon tala:
Skölj över massorna med ett oräkneligt antal TV-kanaler som sänder mer än dygnet runt. Omvandla den renande såpan till dokusåpa och låt verkligheten transformeras till postverklighet på TV-skärmen. Låt programmen vara tydliga i budskapen: det finns många onda och sinnessjuka individer som misshandlar och mördar, människan är ”av naturen” ond, egoistisk, maktlysten, falsk och intrigerande.

Ge dem lättsam underhållning och förströelse. Det kvittar vad, ingenting är för lågt, bara det kittlar, engagerar och fängslar.
Tävla om allt och inget för att i medvetandet biologiskt etsa in konkurrens och en enda vinnare som universums sanning.
Ge dem en tsunami, nej flera tsunamis med TV-spel och dataspel som indoktrinerar och förstärker samhällets djupa ideologiska strukturer.
Låt dem förlusta sig och förslösa sig på många sorters spelande, eller ”betting” som det numera heter. Det är odds på allt. Inled dem i skuldsättelse men låt dem tro att de fortfarande äger och är fria.

Få dem att tro att virtuell verklighet, eller ”virtual reality”, en datorgenererad skenvärld i vilken användaren upplever sig vara och agera, är verkligare än verkligheten. Få dem att tro att de har en egen identitet, kanske t.o.m. en själ och att de kan påverka och styra händelser.
Dränk allt och alla, överallt och alltid i reklam så att behov blir till begär som aldrig når sin utlösning. Tvinga varje cell i kroppen att stämplas med kommersiella tecken.

Ge dem en liten och dyr apparat där allt detta kan samlas och mer därtill, inte för liten och inte för stor. Den ska vara lite till nytta men mest bara skojig. Människan är ju en lekande varelse. Låt apparaten ständigt bli omodern och erbjud också ett oändligt antal ”nappar”, så att otillfredställelsen kan hållas igång. Alltid något nytt på gång och alltid något nytt som håller på att bli gammalt och ute. Alltid någon annan som har något annat att visa upp på scen.

Bygg in funktioner som möjliggör totalitär kontroll och övervakning och få dem att tro att det är för deras egen trygghet och säkerhets skull. Få dem så förtjusta och beroende att apparaten blir det viktigaste av allt, så att de blir oroliga om den inte fungerar eller finns i deras absoluta närhet. Gör så att de kan döda för den, indirekt eller direkt.

Lura i dem att social betyder att kommunicera genom teknik istället för att träffas ansikte mot ansikte, kropp mot kropp. Människan är ju en social varelse. Skapa och upprätthåll ett varierande DOM som är mindervärdiga, som får skylla sig själv, som ges skulden och som kan ta emot hat.

Så skapas en kletig skyddszon, en oöverstiglig mur och ett minerat fält. Så sprids tjocka och kemiskt väldoftande dimridåer. Så välvs en atombombssäker skärm och en elektroniskt skyddad sfär bevakad av självstyrande drönare. Stora speglar förvrider perspektiven och ljudförvrängare gör varje ord otydbart. Mörka stormande hav och branta isklippor förhindrar varje resenär och vandrare.

Under tiden styr allt färre över allt fler.
Allt färre blir allt rikare och allt fler blir ännu fattigare.
Under tiden skövlas och förstörs vår planet.
Den stora destruktiva maskinen rullar vidare.

De fyra elementens frihetssång
Jordiga potatisar i mina händer
Mjuk färgad värme från eldstaden
En kylig vind blåser från sjön
Vatten ur brunnen släcker törsten
Jord, eld, luft och vatten

Jan Gustafson-Berge

Allokering
Långsam förflyttning utsträckt i tiden
Som en ek växer runt sig själv
Transformering
Förändring så stillsam att när den märks tas för det normala
När såldes själen

Avveckling
Lampan släcks i rum redan utan ljus
Dörrar stängs till tömda rum
Stod det inte en förvaringsmöbel här
Lämna igen nyckeln

Nedmontering
Åtaganden avslutas
Nya etiketter på pärmarna
Varför så tomt på hyllorna
Pappersåtervinning
Ge bort saker

Utveckling
Nya människor går in i rollen
Nya roller går in i människan
Hur går det till
Förändring
Annorlunda rörelsemönster
Känslor ur kroppen
Har du klippt dig

Förverkligande
Virtualiseringsgraden minskar
Ettor och nollors skapade mönster raderas
Kontakter dras ur
Abonnemang sägs upp
Dricker du fortfarande kaffe

Vandring
Sammanfatta det som fattats
Utvärdera vilka värden som finns kvar
Gå vidare
Vandra visionens vägar
Vandra i skönhet
Ja bilen var en del av bilan som föll så vasst

Visualisering
Göra drömmen synlig
Säga sakerna gripbara
När blev förödandet livet
Vitalisering
Låta det organiskt levande stå först
Bli en del av det impedimentära
När fälldes det sista trädet
Vitaminisering
Ren råvara ur de fyra elementen
Rå energi ur skogens källa
Varför brann köpcentrumen

Positionsbestämmelse
En plats bortom det uppmätta möjliga
Människan är väl ond
Riktningsangivelse
Följ din inre karta
Måne Sol Stjärnor
Följ dina egna spår
Visst är GPS i mobilen bra

Minering
En svag doft hänger sig kvar
Minnen som bleknar
Affischen tappar sin färg
Spår suddas ut i den luftiga nysnön
Vem var han egentligen
Vad ville han säga
Vart tog han vägen
Saknar vi honom
Sök genom minnenas minfält
Följ rösterna som talar i drömmen
Vad sköt det första skottet

Jan Gustafson-Berge

Med följande novelltext deltog jag i tidningen EFFEKT:s novelltävling. Om det vinnande bidraget som kommer att publiceras i EFFEKT 4/2012 kan du läsa här.

VANDRARNA

Första snön, en fosterhinna över allt
Som om världen vore skapad ny
Sen ser jag vassa märken av civilisation
Vänder mig bort i djupaste avsky

Följer spåren i snön, djuren visar vägen

Efter 4 dygns mödosam färd på landskapets vandringsvägar kom vi fram till HUSET. Beredskapspackningen stod klar sedan ett år tillbaka. Livet i staden var stegvis minimerat. Omständigheter, åtaganden och måsten reducerade till nära noll. Föremål, resurser, utrustning och kunskap var ALLOKERADE. Huset och omgivande mark hade förberetts i fyra år. De grundbehov i form av vatten, mat, värme och skydd som behövs för överlevnad kunde tillfredställas på platsen. Dessutom fanns kunskap, resurser och utrustning tillgängliga för ett levnadsätt baserat på lokala kretslopp, återbruk och en hög grad av SJÄLVFÖRSÖRJNING. Möjligheter till information, kommunikation och lokala sociala nätverk var upporganiserat.

Det var ändå med stor sorg och smärta vi lämnade lägenheten där livet tickat glädje- och meningsfullt i över 20 år. Våldets rödbruna blod rann längs korridorerna. Kletigt på skorna. Tjock, svart och stickande rök fyllde trapphusen och hissarnas schakt. Hosta. Skräck och MANIPULATION fyllde brevinkasten. Vassa skärvor av ultrasäkert glas skar genom blekt kött. Smärta. Alarm med hjärndödande frekvenser ockuperade slitna hörselorgan. Mekaniskt renad luft torkade ut hud och slemhinnor. Sprickor.

Vår väg följde i stort sett vandringsledens markeringar förutom då omvägar förbi samhällsbildningar eller genvägar i terräng valdes som ett bättre alternativ. Den pågående metamorfosen eller KOLLAPSEN kunde någon gång anas som frän doft av illaluktande brandrök, obehagliga ljud och smattret från helikoptrar eller högtflygande krigsflygplan.

Höstens färger, dofter och friskt kyliga luft mötte oss med full kraft. Vandrandet höll oss VARMA, liksom medhavd energirik föda. Gasköket gjorde det möjligt att få mat och dryck varm utan att röja närvaro. Vi sov varmt och skönt i små hyddor av tarpen där sovsäckarnas värmeskikt förstärkts med lyxiga madrasser och täcken av löv och ormbunksblad. En annan varm kropp nära.

Staden FÖLL

Det tog också 4 dagar för STADEN att falla sönder, för infrastrukturen att krackelera och för de strikt organiserade sociala mönstren att byta skepnad. Det som bara kunde hända där, någon annanstans, i ett annat land, hände nu HÄR. Den som kunde tyda tecknen i skyn, tyda mellan raderna i tidningarna, spå i kaffesump, förstå rörelsemönstren i stadens strukturer och läsa uttryck, dofter och tonlägen hos stadens människor borde ha förstått att det snart var dags. Dags att lämna staden. Det kunde skett när som helst och det blev OKTOBER 2012.

Marken skakar, raka stammar faller i mossans famn
Stormen rasar, starka furor knastrande knäcks
Luften skälver, allt sänker sig mot marken
Elden dånar, förbränner liv till gråhetens aska 

Vaknar med ångest och panik
Lystrar till djurens ljudlösa skrik 

Dörren öppnas med bävan mot världen där ute
Månens silvervita sken
I lättnad står jag tacksam
Den finns kvar 

Störningar. Prisstegringar. Ökad utslagning. Massarbetslöshet. Brist på vissa matvaror. Ökad kriminalitet. Soppkök. Långa köer. Jakt på syndabockar. Slagsmål. Inställd kollektivtrafik. Myndigheter och offentliga inrättningar stängs. Tältläger. Klassisk musik på alla radiokanaler. Extrema politiska och religiösa rörelser agerar. Konflikter. Bokbål. Plundrade affärer. Massdemonstrationer. Kravaller. Bankomater ur funktion. Utegångsförbud. Bilvrak. Polis och militär på gatorna. Barrikader. Döda människor på torgen. Bränder. Giftiga gaser. Råttor. Oljebrist. Ransoneringar. Inget dricksvatten. Kollapsad sjukvård. Milisgrupper. Mediatystnad. Offentliga avrättningar. Smittspridning. Autonoma och beväpnade vägtullar. Inbördeskrig.

Det stora HJULET

Din uppgift är att stanna och vända det stora och tunga hjulet som snurrar åt fel håll. Föreställ dig ett mycket stort och tungt hjul som snurrar runt en axel. Hjulet kan vara hela ditt liv eller delar av det. På många områden känner du att hjulet snurrar åt fel håll. Men du upplever hjulet som omöjligt att stoppa, det snurrar obönhörligt vidare styrt av sin egen tyngd och kraft. Du ser dig som en kidnappad passagerare, fastspänd och utan energi att göra dig fri. Du ser ingen utväg och i hjulets nuvarande rörelseriktning ser du undergång och död.

Du ska nu tänka annorlunda. Ditt omedelbara mål är inte att stoppa hjulet, utan att få det att snurra aningen långsammare samtidigt som du också försvagar den kraft som får hjulet att snurra åt fel håll. På samma gång ökar du din egen kraft. Med denna strategi kan du på lite längre sikt få hjulet att tappa fart tills det faktiskt en dag stannar och står helt stilla.

En morgon när solen långsamt stiger upp står du på toppen av det gigantiska hjulet och spanar åt olika håll. Du ser ut över det landskap som du nu tänker lämna. Det är disigt av smutsig luft, över bergen breder kalhyggen ut sig, det stiger rök från stora skogsbränder och sönderfallande städer, de stora åkrarna växer igen, det råder torka och sjöarna är livlösa. Du hör mullret från gigantiska och destruktiva maskiner.

Du vänder dig åt andra hållet och ser ett helt annorlunda landskap. Det är varierat och fyllt av mångfald. Luften är klar och frisk. Allt verkar vara fullt av liv och det vibrerar av långsam rörelse. Här och där kan du ana öppningar i skogen där samhällen, byar och mindre gårdar är placerade. Du hör läten från vilda djur och stillsamma ljud från människors aktiviteter. Rök stiger upp från husens skorstenar. Från ett av husen stiger ingen rök upp och du får en känsla av att huset och platsen det lånar kallar på dig. Du fylls av livsenergi och du har nu ett mål att sträva mot. Hjulet känns inte tungt längre. Du lutar dig en aning framåt och det börjar sakta snurra åt det andra hållet. Väl nere på marken hoppar du av hjulet och börja vandra mot din nya plats på jorden.

Äntligen HEMMA

Det var mörkt. Solcellen hade laddat 12-Voltsanläggningens batteri som gav det LJUS som behövdes för våra sysslor. Det var kallt inomhus. Snart blev det VARMT när braskamin och vedspis fick gul eld i sig. I vedboden fanns ved lagrad för lång tid framöver. Radion var tyst. Mobiltelefon och internet var tysta. Vi pratade. Brunnens pump var stilla. Hydroforens lagrade tryck gav VATTEN ur kranen ett tag. Källan i skogen var som vanligt levande i samklang med det omgivande vattnets kretslopp. Oktober var en bra tid för samhället att störta samman på. Jordkällaren laddad med lagrade och konserverade LIVSMEDEL. Skafferierna fulla av hållbara matvaror. Köksträdgården fotfarande i full skördetid. Här fanns mat för minst ett år.

UTE tickar kölden långsamt fram sin årstid
Frosten frasar bland löven på stigen
Den tunna hinnan av is på vattnet vibrerar av skräck
Träden rör sig i toning mot vintersömn

INNE i stugan flämtar lågan gulröd genom spisens springor
Veden sprakar lugn i eldstadens mun
Varmt vin med honung och kryddor
En skinnbunden bok att läsa, en stickning att sticka

VISION Vindommen

Vi är idag 21 grupper med sammanlagt 107 personer här i trakten som samverkar för att bygga upp ett nytt fungerande samhälle. Några bodde här permanent redan, några har flyttat till sina fritidshus och andra är nyhitflyttade. Flera övergivna hus har fått liv igen.

Det är mycket som är annorlunda. Många begrepp som måste omformuleras. Nya tankar som behöver tänkas. Nya handlingar som ska utföras. Ingen står utanför här. Alla är viktiga och har något att bidra med.

Tid, pengar, välfärd, tillväxt, utveckling, lycka, behov, begär, status, demokrati, ålder, framtid, frihet, samhälle, religion, ledare, familj, kultur, underhållning och kärlek.

En bestämd dag i varje vecka samlas vi till marknad inne i den gamla byn. Då byts eller fördelas olika produkter. Information och kunskap förmedlas. Även social och kulturell verksamhet har sin givna plats. Det gemensamma RÅDET som består av en representant från varje grupp träffas för att diskutera och ge förslag på hur olika problem kan lösas eller hur olika verksamheter kan organiseras. Förutom spontan direkt byteshandel finns en egen valuta där värden genereras när olika KOLLEKTIVA och gemensamt beslutade åtaganden utförs.

Silverstad har djur som ger kött och mejeriprodukter. Warggården har en stor fruktträdgård och ett musteri. På Annelund finns en person som kan bygga och renovera hus. Hos Lövnäset finns en läkare som driver en utvecklad vårdcentral. Uppe i Honnäset bor en bibliotekarie som bygger upp ett kunskapscenter med bibliotek och koncentrerad utbildningsverksamhet. Nere i Hägerdal är några bra på arbetshästar och utvecklar även utrustning som passar till dem. Vid Saltsjötorp arbetas intensivt med ätliga vilda växter och deras förädling. Vid Näsviken finns några duktiga fiskare som också byggt ett rökeri. Gruppen vid Östertriserum har renoverat några större växthus. På den lilla Bromansö har en smedja uppförts och där finns också en mekanisk verkstad.

Fullmånens sken tvättar stillsamt min själ
Källans kalla vatten är flytande liv
Gäddan äter, skräddaren äter och vi äter
Björkens löv svävar och glittrar som guldflagor i solens strålar
En räv dansar över fältet med bronsfärgad svans

Det nya LIVET

MÖRKER. En mäktig stjärnhimmel välver sig när den sena kvällsurinen lämnar kroppen. Så många vänliga ögon som blickar. Syrsorna gnider med sina stråkar. Grävlingens klor rasslar snabbt längs grusvägen. Vid skymningen visade sig den vita hjorten. Det är ett gott tecken. Sagan är vår verklighet.

LJUS och VÄRME. Morgonsolen värmer stela leder och ger sinnet lust till arbete. Solen får fortfarande solcellen att ladda ström till batterierna och värmer också vattnet i solfångarna. Fotosyntesen väser svagt och puttrar i växtligheten. Ger syre, mat, virke och ved. Glädje och äkta givmildhet.

VATTEN. Varje gång det regnar gråter jag tacksamhetens tårar. Tunnor svämmar över, brunnen fylls på och det som växer suger i sig med välbehag. Minnets mörka smuts tvättas sakta bort.

BARN. Det föds nya människor. Det finns hopp om en framtid. De döda är alltid med oss. Historiens trådar som en väv i våra fönster.

Det djupaste mörker
Träden andas långsamt och djupt
Gåvans granris fyller stugan med väldoft
Jag andas med i samma rytm

Den röda glöden värmer själens öga
Snart vaggar sömn och drömmar in
Varför vilja vandra bort mot annat land
när livet vibrerar varje sekund där jag är 

Korgen med rosenkvittens frukter doftar ljuvligt

Nyponmos

Samla i oktober in en korg full med fina NYPON. Alla sorter går bra. Rensa dem från fnas och stjälkar. Tvätta i vatten. Koka i stor gryta på vedspisen när den också värmer huset. (Koka samtidigt små glasburkar i en stor gryta med vatten.) Fyll på med vatten efterhand som nyponen suger åt sig. Krossa de mjuka nyponen med en stöt. Passera moset ner i en bytta. Häll moset tillbaka i den rengjorda grytan. Låt långsamt koka upp och tillsätt lite sötningsmedel. (Tacka bina för honungen). Ta upp de heta glasburkarna och ställ på en ren handduk. Häll upp nyponmoset nästan ända upp till kanten och sätt på de lätt kokta burklocken. Ställ burkarna upp och ner på handduken att svalna. Förvaras i jordkällare. Gott och nyttigt.

Växtriket

Skogen är min givmilda och vackra trädgård
Där jag med varsam hand utövar min vård
Vi andas tillsammans och byter andedräkt
Genom kretslopp av materia och ande är vi släkt

Minikiwi, Actinidia kolomikta. Skogslök, Allium scorodoprasum. Bärhäggmispel, Amelanchier alnifolia. Koreansk berberis, Berberis koreana. Rosenkvitten, Chaenomeles japonica. Körsbärskornell, Cornus mas. Koreansk silverbuske Elaeagnus umbellata. Kummin, Carum carvi. Rankspenat, Hablitzia thamnoides. Jordärtskocka, Helianthus tuberosus. Blåbärstry, Lonicera caerulea. Spansk körvel, Myrrhis odorata. Bondtobak, Nicotiana rustica. Krikon, Prunus insititia. Hösthallon, Rubus idaeus. Schisandra, Schisandra chinensis.

Björk, Betula pendula. Hundkäx, Anthriscus sylvestris. Kaveldun, Typha latifolia. Kärleksört, Sedum telephium. Tuschlav, Lasallia pustulata. Maskros, Taraxacum sp. Mjölkört, Epilobium augustifolium. Nypon, Rosa sp. Ormrot, Bistorta major. Tall, Pinus sylvestris. Kardborre, Arctium tomentosum. Vass, Phragmites australis.

Den svarta jordens hjärta slår lugnt och dovt
Tusentals små ben och vingar går och slår
De gröna löven andas tillsammans som en kollektiv urvarelse
Jag andas den fuktiga luften och ler inuti

Jan Gustafson-Berge

För 33 år sedan gjorde jag mitt första försök att lämna staden och ett levnadssätt jag inte sympatiserade med. Det var en underbar tid på knappt ett år som från början var dömt att misslyckas. Personligen var jag inte mogen för detta steg och en del andra omständigheter gjorde att staden återtog en av sina människor igen.

Under 1980 sammanfattade jag mina känslor och tankar kring staden, och det liv som en del människor levde där, i en diktsamling kallad MÖRKER. Ur denna diktsamling återges här tre delar:

Människors gång
över det
trekantsrutiga torget

bilarnas färd
i den
komplicerade trafikapparaten

elementarpartiklarnas
ständiga rörelser

när kommer smällen

Människor går på isen
de ser inte
hur sprickor
närmar sig

snart ska de
handlöst falla
mot mörker
och
kyla

Solen skiner
när tåget
lämnar stationen

snart möter oss
underjordens mörker

***

En iskall
månvit
vinternatt

trädens grenverk
målar strukturer i snön

drömmer mig in i
skuggornas virrvarr
sjunker allt djupare in i
evighetens tystnad

tiden har frusit fast
under mina skor
tidlöshet växer
i mina fickor

då vaknar jag till
en stråle av urin
lämnar min kropp
i en båge mot snön

***

INSIKT

Någonstans
i människans inre
finns ursprunget kvar
någonstans
finns ledningarna bakåt
finns människan kvar

Det finns ett öra
som hör naturens språk
en hjärna
som begriper naturens vishet
ett organ
som känner naturens puls

Där längst inne
brinner en eld
som värmer
skyddar
och
kastar skuggor på grottans väggar

Någonstans
i människans inre
finns en känsla för enkelheten
finns en väg till LIVET

Kärt återseende
Nu 33 år senare känner jag mig mogen att åter lämna staden. All utveckling och tillgänglig information sedan dess har bara ökat min visshet om stadens och den globala industricivilisationens ohållbarhet, barbariska skepnad och snara sammanbrott. Denna gång rustad till tänderna och förberedd på alla tänkbara sätt: mentalt, filosofiskt, erfarenhets- och kunskapsmässigt, praktiskt, materiellt, ekonomiskt och socialt. Jag flyttar denna gång enligt en annorlunda strategi: kontinuerligt och relativt långsamt och har nu halva livet i staden och halva på landet.

Jag har vandrat vidare och ofta svagt i fjärran, dock ett fjärran utan riktning, anat en skepnad, en igenkännbar gestalt. Nu har jag kommit ikapp min fjärran vandrare och kliver nu in i mig själv, in i den del av min helhet som jag lämnade för drygt 30 år sedan. Vi är glada för återseendet, åt föreningen och livligt språkande stakar vi med skidorna i nygamla spår. Var finns fler av oss att komma ifatt och bli tillsammans med.

Jan Gustafson-Berge

Vintern pratar klarspråk
Vintern är en bra tid för tänkande, betraktande, analys och utvärdering av det gångna samt idéskapande och planering inför det som kommer till mötes. Vintern ställer saker på sin spets. Det är kallt, vatten fryser, snön är kall och torr men blir blöt när den smälter. Den kan vara hal, hård och svår att ta sig igenom. Våra vanliga transportmedel är inte anpassade till vinterns karaktär. Naturens krafter har uppenbart kvar sina orubbliga egenskaper som inte ens den mest högteknologiska samhällsapparat kan motverka. Kanske är det också så att just denna storskaliga, globalt komplexa teknologi är den mest sårbara för de olika naturkrafterna. Ju mer vi organiserar in våra liv och vårt levande i det elektriska, elektroniska och digitala ju mera sårbara blir vi och de system som ska upprätthålla vår civilisation. Ett lite längre strömavbrott sätter denna sårbarhet och vårt totala utlämnande i den mörka strålkastarens ”ljus”.

I flera texter på den här bloggen har jag skrivit om sårbarhet, krisberedskap, hållbarhet, överlevnad och resiliens. Sök på bloggen med dessa ord och du ska finna sådant som kan hjälpa dig att öka ditt krismedvetande och din krisberedskap.

Årlig utvärdering
Kring varje årsskifte går jag igenom föregående års händelser och utvärderar dem. Jag checkar av vad som verkligen hänt mot den planering som finns för olika områden i mitt liv. Det kan handla om personlig utveckling, odlingssäsongens resultat, ekonomi och diverse olika pågående projekt som byggande eller studier inom olika ämnen.

Lövudden under luppen
Ett sådant analys- och utvecklingsområde är mitt fritidshus Lövudden. Till hjälp för utvärdering och planering finns en mall med rubriker som ger en återkommande struktur för tänkandet. Inom parentes i uppräkningen nedan finns några exempel på vad som hänt inom varje kategori under 2012.

Mat: odling, konservering, förvaring och övrig lokal anskaffning av livsmedel.
(samarbete med grannar som gett årsbehovet av kött och en mera välfylld jordkällare med egna konserver).
Vatten: dricksvatten, bevattning och rengöring.
(utökad insamling av regnvatten och upptäckt av ny vattenkälla i skogen)
Energi: värme, kyla, elektricitet och mekanisk kraft.
(installation av braskamin och större solcellsanläggning).
Avfall: källsortering, latrin/urin, avlopp och återbruk.
(nytt utedass med urinseparering och latrinkompostering).
Hygien/Rengöring: bad, dusch, disk, allmän rengöring och tvätt.
(förberedelser för byggande av bastu).
Ekonomi: minskade fasta kostnader, minskat behov av pengar, arbete och byteshandel.
(utökad grönsaksodling och eget virke).
Transport: olika transportmedel.
(Kanadensare och skidutrustning).
Kommunikation/Information: olika medel för kommunikation och information.
(kortvågsradio och referensbibliotek).
Socialt kontaktnät: människor och sammanslutningar i närmiljön.
(samarbete med grannar på andra sidan viken och kontakt med bygdeförening).

Olika tidsperspektiv
Åtgärder inom de olika kategorierna i mallen ges också olika tidshorisonter. Jag laborerar med tre sådana horisonter varav den första handlar om kommande år med åtgärder som ska underlätta vistelse under alla årstider för familj och vänner. Den andra handlar om att på alla områden öka graden av självförsörjning på några års sikt. Den tredje horisonten sträcker sig in i den inte alltför avlägsna framtiden och syftar till att Lövudden ska fungera som en i stort sätt självförsörjande enhet, i samverkan med närmiljön, som kan uppfylla livets grundbehov på ett hållbart vis.

Så gör en analys. Öka din krisberedskap. Se till att ditt ”bäst före datum” flyttas framåt på tidslinjen.

Jan Gustafson-Berge

Jag har tidigare under januari 2012 skrivit om min beredskapspackning, som både fungerar som en krispackning (BOB – som uttyds Bug Out Bag) och en allmän packning för fri vistelse i vildmarken. Förra inlägget slutade som följer och denna text tar vid där och beskriver min utvecklade och uppdaterade beredskapspackning anno 2013.

”När hela utrustningen är framtagen är det dags för viktanalys. Allting läggs på vågen och summeras ihop. Provpacka sedan för att se om allt får plats i ryggsäcken och efter en dags testvandring förstår du tydligt om du klarar vikten utan besvär. Blir det för tungt finns några olika alternativ: träna kroppen starkare, välja bort ”onödig” utrustning och/eller minska vikten på de olika ingående föremålen.
Min packning (exklusive kläder och skor som finns på kroppen) väger cirka 16 kg. Det tycker jag är några kilo för mycket, så under årets prövningar kommer jag att jaga gram på olika sätt. Packningsvolymen visade sig också vara perfekt utformad för ryggsäckens volym.”

Vandring i juni
Någon testvandring blev det inte utan packningen har stått i vägen på olika ställen i lägenheten och sakta packat upp sig själv. Under julen 2012 tog jag tag i projektet igen med förnyad energi då jag officiellt planerat in en vandring med packningen i början av juni. Färden går mellan hemmet i Linköping till mitt fritidshus, till största delen efter samma sträckning som delar av Östgötaleden. Vandringen är på ungefär 8 mil och jag tänker att det ska ta cirka 4 dagar att komma fram. Jag inbjuder också de som vill att komma med på vandringen och mer om detta finns på sidan KURS.

Uppdatering och omdisponering
Det är intressant att saker förändras bara genom att ”tiden förflyter”. När jag nu skrev ut och läste packningslistan samt vägde om alla sakerna visade det sig att siffrorna blev annorlunda och att jag kunde disponera om föremål mellan de olika packningskategorierna.

Den justerade packningslistan från 2012, innan gramjakten startat, såg ut så här (sifferangivelser inom parentes i gram):

1. Kläder och skor på kroppen
Givetvis är detta beroende av årstid och väderförhållanden så här anges kläder lämpade för vår/sommar/höst då det inte regnar. Vid regn eller kyla kompletteras med regnkläder eller underställ och vid stark värme får en del klädesplagg packas ner i ryggsäcken.
Strumpor, kalsonger, undertröja, skjorta, friluftsbyxor Haglöfs Rugged Fjell pant, munkjacka ICEBREAKER 320, friluftsjacka och Lundhags vandrarkängor samt en keps.
Det kan vara kallt även på sommaren.

2. Föremål i byxor och jacka
Nödask (330) i byxficka och stor Morakniv (190) i bältet.
Tändare, tunna vantar, mössa och halsduk (250) i jackan.

3. Bära och sova
Ryggsäck HELAGS 40 (2000), Hilleberg Tarp XP 10 (980), sovsäck (1300), lakanspåse av siden (140) och liggunderlag (400). Summa 4820 gram.

4. Vatten
Vattenflaskor med dricksvatten (2230) och vattenrenare Katadyn Combi (790). Summa 3020 gram.

5. Eld
Tändstickor, tändare, elddon och fnöske (60). Summa 60 gram.

6. Mat
Sex förpackningar frystorkad friluftsmat (850), grötmüsli-blandning med salt (310), torkad frukt (630), åtta tärningar buljong (90), två paket druvsocker (100), tre chokladkakor (310), fyra bitar Snickers (220), bärsoppor till 2 liter färdig soppa (330) och kaffepulver (60). Summa 2900 gram.
Beroende på årstid ger vilda växter tillskott till föda och dryck.

7. Matlagning
Delvis hemmagjort gaskök (390) och en gasbehållare (360), kokkärl modell militärens ”snuskburk” (520), litet eldgaller och några dagstidningar (330), plåtmugg (86), sked och gaffel (70). Summa 1756 gram.
Gallret gör det mycket enkelt att ställa gryta och mugg över vedeld. Det sotiga gallret förvaras inuti dagstidningarna.

8. Verkstad
Fällbar såg (190), multiverktyg (280), liten Morakniv (78), litet bryne (20), ståltråd (32), snöre (96), silvertejp och plastpåsar (30), arbetshandskar (82), pannlampa med extrabatterier (138) samt extra glas till glasögon (26). Summa 972 gram.
Utrustning för att kunna reparera och konstruera dygnet runt.

9. Hygien
Tandborste, tandkräm (110), tandtråd, liten tvål i tvålkopp och en rulle toapapper. Summa 220 gram.
Det är skönt och ger trygghet att hålla igång vissa vardagliga rutiner.

10. Sjukvård
Plåster, sårstrip, första förband, elastisk binda, textiltejp, värktabletter och värmefolie/nödfilt. Summa 210 gram.
För de vanligast förekommande skadorna och åkommorna under naturvistelse.

11. Extra kläder
Två par strumpor, kalsonger och undertröja (330), underställ av Merinoull (410) och bra regnkläder (740). Summa 1480 gram.
Varm och torr är två mycket viktiga komponenter för välbefinnande.

12. Kontor
Kartor, kompass, pennor och anteckningspapper (280) och litteratur i form av Arméns Handbok Överlevnad (480). Summa 760 gram.
Kontanter, viktiga kort och dokument bärs på kroppen (140).
I brist på kunskap och minnesförmåga kan böcker om sjukvård, ätliga vilda växter och allmän överlevnadskunskap få följa med.

4820+3020+60+2900+1756+972+220+210+1480+760=16198 gram.

Gramjakt och andra åtgärder
Den totala vikten som ska bäras på ryggen blir i detta fall 16,2 kg, vilket enligt mina önskemål är några kilogram för mycket. Det blev alltså läge för åtgärder och jag hade ju själv föreslagit några stycken sådana.

Träning: Kroppen ska tränas under 21 veckor fram till vandringen med yoga, badminton/löpning, styrketräning, massage och kortare provvandringar med packningen.
Minimering: Packningens vikt ska minskas genom att vissa föremål eller delar av föremål tas bort. Det är svårt att finna en sak som ger mycket så här är det talesättet ”många bäckar små ger en stor å” som gäller. Jag tog bort en gaffel (-28), borstade bort 3/4 av tandkrämen (-75), ersatte knivfodral med tejpad egg på reservkniven (-24), minskade sjukvårdssakerna (-6), halverade eldgallret (-64) och dagstidningarna (-98), tog bort del av tandborste samt tvålkopp (-16) och halverade mängden ståltråd (-16).
28+75+24+6+64+98+16+16=327 sköna gram mindre!

Nya inköp: Packningens vikt minskade också genom inköp som ersatte tyngre utrustning. Ett Primus TiLite gaskök med titangryta (250) ersatte mitt delvis hemgjorda gaskök (-140) och en ny lättare kompletterande ”storgryta” (80) medförde att ”snuskburken” togs bort (-440). En Leathermen Juice S2 ersatte ett tyngre och sämre multiverktyg från Asaklitt (-155). Ny pannlampa Black Diamond, Vigrant Orange sparade också en del (-80). Efter mycket forskande och letande lyckades jag hitta en sovsäck som hade alla de egenskaper jag önskade. Det blev en dunsovsäck Mountain hardwear Phantom 15 (940) och kompletterad med en innerpåse av siden samt en Haglöfs Sleepingbag Cover (330) fick jag en flexibel supersäck som dessutom sparade några gram jämfört med den gamla sovsäcken (-30).
140+440+155+80+30=845 grymma gram mindre!

Kommen så här långt med min packning tar jag nu en välbehövlig paus. Sätter upp ett vindskydd, bäddar med löv och ormbunkar, tänder en eld, gör mat och kokar kaffe.

Aktuell mätarställning: 16198-(327+845)=15026 gram

Har du som läser detta några synpunkter eller tips på hur jag ytterligare kan minska vikten och/eller förändra packningen så hör gärna av dig till min mejl: kosmotopia@gmail.com

Jan Gustafson-Berge

April (20-21/4): Ätliga växter i det möjligas gränsland från trädgård, natur och jordkällare med tillhörande matlagning.
Maj (18-19/5): Ekologisk odling både traditionellt och experimentellt.
Juni (29-30/6): Trähantverk, snickeri och konstnärligt skapande (skulpturer).
Juli (20-21/7): Småskaligt ekologiskt byggande och byggnadsvård.
Augusti (17-18/8): Permakultur med designteori och praktisk tillämpning.
September (21-22/9): Äpplemustning, ciderkunskap och livsmedelskonservering.
Oktober (19-20/10): Träd och buskar med landskapsvård och skogsträdgård.

Vandring med kursmoment
En vandring från Linköping till mitt fritidshus under perioden 5-8/6. Beräknat antal dagar är fyra med drygt 2 mils vandring varje dag. Under vandringens förlopp ges rika tillfällen att samtala om livet, undersöka ätliga vilda växter, diskutera lämplig utrustning, få mer kunskap om överlevnad i naturen m.m.

Permakultur – en designmetod för hållbart levande
Kurs på 6 tillfällen startar den 25/2 2013. Kursen hålls i Linköping och Kostar 800:- inklusive boken ”Permakultur i ett nötskal” av Patrick Whitefield.
Permakultur erbjuder metoder för analys och design av en plats med syftet att skapa en långsiktigt hållbar livsmiljö för människan.

Läs mer utförligt om kurser, anmälan m.m. under KURS.

Jan Gustafson-Berge

För drygt ett år sedan skrev jag ett inlägg om mitt urbana beredskapsförråd med livsmedel. Början på ett nytt år passar bra för en genomgång av ett sådant förråd med rotering, uppdatering och förnyelse på grund av ny kunskap och erfarenhet. Jag plockar ur skåpet efterhand och för in i det vanliga hushållets matlagning eller tar med ut på landet och ersätter sedan det gamla med nya produkter av samma eller bättre slag. Rotationen innebär också att jag tillägnar mig färdighet att tillaga goda maträtter även med råvaror som inte används annars, t.ex. fiskbullar på burk och torkad sojaprotein.

Det vanliga skafferiet blev tillfälligtvis proppfullt vilket uppenbarar är annan aspekt av ett matförråd. Låt oss säga ett ekonomin av någon anledning blir minimal eller går ner till noll under en period. Då finns beredskapsförrådet med mat där som en buffert och en räddande ängel.

Det tidigare matförrådet hade följande översiktliga innehåll:

Konserveringsmedel: Socker, salt och ättika finns med för att matvaror i kyl och frys, vid strömavbrott, ska kunna konserveras. Även odlade grönsaker och vilda växter kan behöva konserveras. Torkning är en bra metod som bara behöver lite utrustning.
Smaksättare: Buljong ger bra smak till det mesta.
Drycker: Kaffe, chokladpulver, torrmjölk, koncentrerad juice och te. Nypon- och blåbärssoppa.
Sött: Chokladkakor och honung.
Fett: Matolja och smör.
Torkat: Torkade bönor, linser, ärtor m.m. Blötläggning över natten ger kortare koktid. Pumpa-, solros- och sesamfrö samt olika sorters nötter. En del sorter kan med fördel groddas.
Färdigrätter: Torrsoppor och frystorkade rätter för friluftsliv.
Konserver: Vilket kan vara krossade tomater, tomatsåser, olika slags bönor, ärtor, majs, oliver, sardiner, tonfisk, laxbullar, kött m.m.
Torkad frukt: Exempelvis russin, fikon, sviskon, aprikos samt egna torkade äpplen och päron.
Övrigt torkat: Soltorkade tomater och sojaprodukter.
Bröd: Kex och knäckebröd.
Spannmål: Vilket inbegriper hela korn, flingor, mjöl och pasta.
Bakmedel: Torrjäst och surdeg för att kunna baka om möjlighet finns.

Frågeställningar
Med in i arbetet tog jag några frågeställningar:
Har något blivit dåligt och i så fall varför?
Har något blivit koloniserat av djur?
Vilket verkar vara bästa förvaringskärlet av de tre varianterna folierad kartong, konservburk av plåt eller glasburk?
Ska något finnas i större eller mindre kvantitet?
Ska något tas bort helt?
Finns det några nyheter att ta med?

Svar
Svaren på frågorna blev att det enda som blivit dåligt var en konservburk med oliver som hade rostat inifrån i skarven. När jag tog i burken öppnade sig ett minihål och vätska sprutade ut. Oliverna smakade verkligen inte gott och kastades. Inga djur av mindre eller större slag hade besökt matförrådet. Möjligtvis hade antalet Snickers minskat betydligt, vilket troligen har med ett större däggdjur att göra. Med utgångspunkt från generella datum-angivelser på förpackningar och egen erfarenhet kan jag nog påstå att samma livsmedel håller sig bäst i tät glasburk, därefter i konservburk och sämst i folierad kartong. Generellt ökades mängderna på en aning, några saker togs bort (kakaopulver, spagetti, smör och groddfröer). Några nyheter för året blev kaviar på tub, örtsalt, svartpepparkorn, tahin och jordnötssmör.

Bäst före
Det står ”bäst före-datum” på de flesta matvaror. En självständigt tänkande människa tar detta med en nypa salt. Vissa livsmedel har verkligen kort hållbarhet, särskilt vid felaktig hantering och förvaring, men sådana varor finns oftast inte i ett beredskapsförråd, som per definition ska innehålla produkter med lång hållbarhet. Ingen ställer in ett paket youghurt eller ett halvt kilo färskt nötfärs i tron att de ska hålla sig i ett år. Vissa matvaror blir inte automatiskt dåliga i betydelsen hälsovådliga vid längre förvaring, däremot kan de ändra karaktär, bli torra, ändra smak och konsistens samt ta upp doftämnen från sin omgivning. Det optimala förvaringsutrymmet för ett beredskapslager ska vara mörkt, svalt och torrt. Pappersförpackningar kan förvaras i plastpåsar. I brist på detta har jag mitt förråd på två hyllor i en garderob där åtminstone mörkt och torrt är gällande.

Beredskapsförråd av livsmedel 2013
Det uppdaterade förrådet ser ut som följer. Det står även nu uppräknat i kategorier, men också med specifikationer så att förteckningen kan fungera som en inspirerande inköpslista. Det blir också lättare för mig att uppdatera förrådet januari 2014.

Torkat
Torkade bönor, linser, ärtor, solros- och pumpakärnor (8×500 g.). Med blötläggning över natten räcker kortare koktid. Mandel och hasselnötter (4 påsar).

Färdigrätter
Torrsoppor (6 påsar) och frystorkade rätter för friluftsliv (4 fp.).

Konserver
Krossade tomater (4 burkar/4 fp.), bönor och ärtor (7 burkar/4 fp.), majs (6 små burkar), oliver (3 burkar), sardiner (4×3 fp.), tonfisk (2 burkar), köttkonserver (2 burkar), fiskbullar (1 burk), kaviar (2 tuber) samt tahin och jordnötssmör (2 glasburkar).

Torkad frukt
Russin (3 paket) samt fikon, sviskon, dadlar och aprikos (4×2 påsar).

Övrigt torkat
Soltorkade tomater (2 påsar) och sojaprodukter (2 påsar).

Bröd
Knäckebröd (1 stort paket) och kex (2 paket)

Spannmål
Inbegriper hela korn (1 påse), havreflingor (1 påse), mjöl (2 paket) och pasta (2 paket).

Bakmedel
Torrjäst (4 påsar) och surdeg (1 glasburk).

Sött
Chokladkakor (4 st.), honung (1 burk) och Snickers (12 st.)

Fett
En dunk med rapsolja (5 liter).

Drycker
Kaffe (2 paket), pulverkaffe (1 stor burk), torrmjölk (4 påsar), koncentrerad juice (4 fp.) samt nypon- och blåbärssoppa (2 stora fp.).

Smaksättare
Buljong ger bra smak till det mesta (24 tärningar), örtsalt (1 burk) och svartpepparkorn (1 påse).

Konserveringsmedel
Strösocker (2 kg.), havssalt ( 1 kg.) och ättika (3 flaskor). Detta finns med för att råvaror i kyl och frys ska kunna konserveras, liksom skörd av odlade grönsaker och insamlade vilda växter.

Jan Gustafson-Berge

PERMAKULTUR – Design för ett hållbart levande
Jag har börjat skriva en svensk bok om permakultur och räknar med att arbeta i detta projekt under hela 2013. Min ambition är att göra en unik, vacker och praktiskt användbar bok. En faktaspäckad kropp marmorerad med skönlitterära ådror. Omfånget blir cirka 300 sidor varav 100 är bildsidor. Den största delen av innehållet har mig som författare, men jag kommer även att bjuda in gästskribenter. Så om du känner att du vill medverka med något, tveka inte att kontakta mig på kosmotopia@gmail.com för vidare diskussioner.

Olika läsningar
Boken kan ses som flera böcker, eller som att det finns flera möjliga läsningar av den.
Grundkapitlen som samtidigt är stommen i en introduktionskurs i permakultur.
Fördjupningar med texter som utvecklar ämnen från grundkapitlen.
Tillämpningar med beskrivningar av praktiska projekt där designteorierna fått en fysisk form.
Gästskribenter som mera personligt berättar om sin relation till permakultur och/eller den plats där de är verksamma.
Betraktelser som är fläckvist skönlitterära och uppenbart subjektiva.
Bilderna som lever sina egna liv, kommunicerar och tar sig in även om du inte vill.

INNEHÅLL (Preliminärt januari 2013)
Förord/Föraning
Permakultur ETT - En introduktion och ideologiska grunder
Betraktelse: Det stora hjulet
Permakultur TVÅ – Plats, behov och resurser
Fördjupning: Metoder för att engagera barn/vuxna i en designprocess
Permakultur TRE – Principer och designverktyg
Fördjupning: Element och funktion
Fördjupning: Kopplingar
Fördjupning: Resiliens
Permakultur FYRA – Flöden av energi och resurser
Fördjupning: Perenna växter, skogsträdgård och landskapsvård
Fördjupning: Perenna grönsaker
Fördjupning: Skötsel/hantering av perenna växter – förökning och beskärning
Fördjupning: Småskaligt ekologiskt byggande & bakåtsträvande byggande
Tillämpningar
Tillämpning: Permakulturrabatt i bostadsområde
Tillämpning: Skapa ett surjordsområde
Tillämpning: Skogsträdgården på Holma
Tillämpning: Återbrukscentral
Permakulturell matlagning
Permakulturens platser i Sverige
Kunskapskällor
Litteratur, organisationer och Internet
Fördjupning: Permakultur i Sverige – historia och organisation
Växtlista med växter lämpliga för en design
Studiehandledning/Studieplan
Sökordsregister

Önskade texter
Sociala och samhälleliga aspekter på permakultur
Permakultur i kalla områden (Odlingszon 4-8)
Permakultur i staden

Önskad hjälp
Korrekturläsning och faktagranskning
Textbidrag som gästskribent

Efterhand som arbetet förflyttar sig likt vandrare i ett omväxlande och kuperat landskap kommer den här sidan att följa med och uppdateras med aktuella uppgifter och kan då återfinnas under fliken ”BOK” överst på bloggen.

Jan Gustafson-Berge

Bor jag här.
Ja, lika mycket som jag bor i staden eftersom halva årets dagar levs vid mitt fritidshus Lövudden. Vistelsen har hittills varit koncentrerad till årets varmare månader, så nu försöker jag utsträcka närvaron även till månaderna december-mars. Vintern har sin särskilda karaktär och är mera krävande, både när det gäller transport hit och själva de vardagliga sysslorna. När jag anlände på fredag förmiddag var det 16 minusgrader ute och 7 minusgrader inne i huset, så det blev till att behålla ytterkläderna på och sätta igång eldandet i vedspis och braskamin. Efter två dygns eldande är husstommen uppvärmd och det räcker med en brasa på morgonen och några på kvällen innan läggdags.

Inre och yttre arbetsprojekt
Min plan var att varje dag genomföra ett projekt utomhus och ett inomhus. Om mer blev gjort skulle det vara ren och skär bonus.

Jordhyddan: Tillskärning och insättning av glasrutor i ytterdörren samt ordna med vattenavrinning från skorstensrör och ovanför fönster.
Vindommen: Ut på isen för att skörda vass och pimpelfiska. Vassen är enkel att skörda från isen och torkas under tak över vintern. Till våren ska en vävram snickras och den sorterade vassen blir till isolerande väggdynor, en ”madrass”, skyddande vasstaksmattor osv.
Trädarbete: Beskära tre äldre äppleträd, röja bland syrener och såga upp ved från tidigare fällda hasselstammar.
Skidåkning: Lära mig mer om både vallningens och skidåkningens konst.

Målning: Måla väggpanel och köksinredning med linoljefärg samt måla väggar på ovanvåningen.
Studier: Läsa böcker om naturvistelse på vintern, pimpelfiske och rabarber.
Planering: Ta fram listor och förteckningar över prioriterade arbetsprojekt och grönsaksodling under 2013.
Skrivarbete: Arbeta vidare med boken om permakultur och skriva texter till bloggen.
Diverse fixande: Flytta kontorshyllor, montera 12 volts-belysning och sticka på en filt.

Inre och yttre utsatthet
Det finns ett mått av utsatthet att vara här ute själv. Det gäller att ha ett ständigt påkopplat säkerhetstänkande. Själva arbetsuppgifterna måste också utföras med ett lugn och en hög närvarokänsla. Det gäller att bedöma noga när ett risktagande är nödvändigt eller om det får vänta tills säkrare förhållanden råder.

Förutom det yttre och materiella finns också en utsatthet som kommer inifrån. Vi är ju i olika grad tränade i ensamhet och frihet från det påträngande och ständiga brus av ljud och andra intryck som är ett kännetecken för dagens civilisation. Tystnad och lugn är en bristvara. För många är tystnad och stillhet ett orosmoment då inre minnen och röster träder fram och inte alltid av så angenäm karaktär. Det gäller att kunna vara med sig själv, trivas i sitt eget sällskap, kunna sjunka in i sitt eget djup och där finna en kärna av trygghet. Jag samtalar mycket med mig själv både ”tyst” inuti kroppen och med ljud utanför när jag befinner mig här och utför olika aktiviteter. Det är viktigt att berömma sig själv när man gjort något bra och kunna skratta åt tokigheter som blir till. Jag eftersträvar inte ensamhet på heltid, men förmår uppskatta den när den finns till hands.

I ”tystnaden” och den stillsamma tiden porlar nya tankemönster, sinnena skärps och jag tonar in i landskapet samtidigt som landskapet tonar in i mig. Det mötet är oerhört värdefullt.

Jan Gustafson-Berge

Att vårda, klippa, beskära och allmänt sköta om fruktträd innebär ett inträdande i ett omfattande erfarenhets- och kunskapsmoln. Det finns många olika skolor med sina egna inriktningar och skötselanvisningar, som också skiftat genom tidens rörelse, och de flesta som åtminstone vet vad ett fruktträd är har garanterat sin egen uppfattning om hör skötseln ska gå till.

Självlärd utgångspunkt
Jag ser mig som självlärd inom detta område, i den betydelsen att jag aldrig genomgått någon formell utbildning inom ämnet. Däremot har jag genom åren tagit till mig kunskap från många andra människor, först genom min far och sedan genom vänner som haft egna fruktträd. Efterhand har jag gått från den som står nere och tittar på till den som rör sig i trädet och berättar varför jag gör som jag gör. Genom åren har jag alltså umgåtts med ett antal fruktträd som fått känna på min växande kunskaps- och erfarenhetsmängd. Även ett stort antal böcker har studerats om och om igen, därför att mitt läsminne är svagt till skillnad från mitt ”att göra minne” som är extremt starkt. Inför varje ny klippning läser jag gärna på och alltid är det något nytt som blir uppenbart och förståeligt.

Att bygga upp ett fruktträd från ett träd köpt på plantskola är egentligen det lättaste. De är skapade från första början enligt rådande norm inom branschen och det är bara att följa beskrivningarna för hur trädet ska beskäras och skötas år efter år. Att det sedan förekommer avsevärda variationer i växtmaterialet och att det finns många sätt att klippa och behandla ett uppväxande träd på är absolut sant, men inte ämnet för denna text.

Väldigt ofta kommer man i kontakt med äldre fruktträd, och från och med nu handlar det bara om äldre äppleträd, som nästan garanterat brukar vara eftersatta och dåligt eller felaktigt beskurna när man gör dem sin första bekantskap.

Lövuddens äldre fruktträd
Vid mitt fritidshus Lövudden finns ett antal äldre fruktträd som jag gissar etablerades under 1950-talet. Det är två olika sorters päron som är spaljerade mot husets södervägg och två sorters bigarråer och ett körsbärsträd i mastodontformat. Några sporadiska rester av krikonträd finns också på och utanför tomten. Vad gäller äppleträd finns ett Cox Pomona, ett Signe Tillisch och ett Transparente Blanche med eventuellt en gren inympad med en annan sort. Det fjärde är ett motorsågsmassakrerat träd som jag under fyra års tid försökt att hela igen. Förra året blommade det och några äpplen visade sig, men trillade av innan de gick att bestämma. Troligtvis är det ett senare äpple. Utanför den nuvarande tomten finns också ett antal självsådda eller inympade äppleträd samt några körsbärsträd som väntar på åtgärder.

Väldigt många konstaterar bara att de står inför ett gammalt träd, på randen till dödens stup, utan något som helst värde, ja rentav en potentiell dödsfara med stammar och grenar som kommer att falla och förröda som en trädens lieman. De ska bara sågas ner och på nåder bli till svårkluven ved eller kastas i högar längst bort vid fastighetens gränstrakter.

Ta det lugnt och studera
Mitt första råd är att helt enkelt ta det lugnt. Låt trädet stå som det är, kanske under ett helt år. Följ det under alla årstiderna och se hur det beter sig. Notera var löven kommer, hur det blommar, var eventuell frukt befinner sig och hur den ser ut och smakar i olika stadier. Försök artbestämma frukten och läs på i någon bok om sortens egenskaper och behov. Äppleträd korspollineras och mår bra av att ha vissa andra äpplesorter i sin närhet för att ge mycket frukt. En giftfri mångfaldsträdgård gynnar också pollinerande insekter som med sitt flitiga arbete höjer skördens kvantitet och kvalitet.

Omgivningsbefrielse
Nästa steg kan vara att befria trädet från omgivningen. Ofta är äldre fruktträd delar av en igenväxande omgivning. Andra buskar och träd kan ha växt upp i närheten, under och i trädet med resultat att ljus-, närings- och fuktförhållanden inte är gynnsamma. Träd runtomkring kan rent fysiskt trycka på äppleträdets krona och ha fått det i obalans i dess desperata strävan efter ljus. Röj bort alla buskar under trädet, förutom förvildade bärbuskar som kan få stå kvar efter en stillsam föryngringsbeskärning, samt alla träd som vidrör äppleträdets krona eller avsevärt skuggar. Efter detta blir det lättare att studera trädet, vara under det och placera en stege mot dess stam och grenar. För att ge trädet en näringskick peppras marken under kronan med spettade hål i vilka en utspädd lösning av urin och/eller gödselvatten vattnas ut. Nu kan du låta trädet vara ett år till och studera hur det reagerar på de nya förhållandena.

Första beskärningen
Ett gammalt träd kan se ut på många sätt, helt beroende på dess unika historia. Krongrenar och andra större grenar kan ha brutits av och hänger kvar i trädet eller ligger på marken under trädet. Mindre eller större delar av grenverket kan vara dött. Det kan någon gång ha blivit illa behandlat med grov och felaktig beskärning (föreställ dig en härjande motorsåg i en våldsverkares händer) eller utsatt för kojbygge. Ovarsam beskärning kan ha utvecklat massor av vattenskott som sedan växt ut till mängder av grova toppskottsliknande grenar högt upp i trädet. En sak är dock glasklar, kronan är en tät härva av levande och döda grenar på kors och tvärs. Finns det någon frukt på dessa träd är de oftast placerade högt upp och långt ut för att få del av det livgivande ljuset och samtidigt grymt svårplockade.

Två beskärningsstrategier
Mycket svårt att ge några detaljerade beskrivningar alltså. Jag arbetar med två huvudstrategier. Den ena innebär att jag genomför alla olika moment i beskärningen ett för ett över hela trädet. Den andra innebär att jag genomför alla moment på samma gång fast bara för en del av trädet i taget, oftast alla grenar på en krongren eller annan större huvudgren. Den första passar sig kanske bäst för mindre träd som inte är så illa åtgångna. Den andra för väldigt stora träd med mycket stök att hantera.

Ett av mina mål är att få trädet lägre och att utveckla långa grenar som hänger nedåt. Jag beskär oftast inte allt på en gång utan fördelar beskärningen över flera år för att få trädet att anpassa sig på ett lugnt och önskvärt sätt till förändringarna. Tas för mycket av lövverket bort på en gång uppstår obalans mellan trädets ovanjordiska och underjordiska del. Då kan antingen rotsystem och träddelar dö eller så producerar trädet hiskeliga mängder lövbärande skott och det var väl äpplen vi ville ha?

Beskärningsmoment
1. Ta bort större och medelstora grenar som är uppenbart döda.
2. Ta bort grenar som riktar sig in mot trädets stam.
3. Ta bort grenar som hänger och klänger på andra grenar alternativt ta bort den gren som det hängs och klängs på.
4. Ta bort grenar som står rakt upp (förvuxna vattenskott) från andra större sidoriktade grenar.
5. Sänk höjden på de översta krongrenarna (detta kan göras i etapper under några år). Beskär alltid precis ovanför andra grenar som riktar sig nedåt och ut från stammen.
6. Glesa ut var tredje till varannan gren där det är för tätt.
Efter dessa sex moment kan trädet få vara ifred ett år då det återigen studeras.
Efter ett år kan beskärningen fortsätta men nu mera förfinat så att mest lite mindre grenar tas bort.

Balansera obalanser
Om trädet är väldigt ur balans på så sätt att det har en avsevärt större del av sitt grenverk på någon sida av trädet, kan detta bearbetas med lite mera beskärning där. Dessutom kan grenar tillåtas växa in eller bindas in mot öppna delar av trädets krona. Det går också att styra nya skott genom klippning eller bindning mot de områden i trädet där det behövs nya grenar.

Redskap och säkerhet
Jag arbetar bara med tysta handredskap, dvs. olika sorters sågar med grov tandning för dött och färskt virke. Att ha en smal grensåg fastsatt på ett långt träskaft gör att man kommer åt på svåra ställen från stege eller marken. Jag sågar och klipper upp det mesta av grenarna till ved och en rejäl grensax är det som gäller då. Nödvändigt är en lång, smal och lätt stege med breda steg, kanske även en särskild fruktträdsstege som smalnar av upptill och som är lättare att skjuta in i grenverket. Se till att stegen står stadigt på marken och finns det glidtendenser mot grenarna så kan stegen fästas upptill med en spännrem. Arbeta lugnt och metodiskt. Så fort känslor av irritation och uppgivenhet uppstår är det dags för en paus, drick en kopp kaffe, ät ett äpple och ta en titt på det utförda arbetet.

Harens budskap
I vanliga fall flyttar jag de resterande småkvistarna till en större kvisthög. Men just i det här fallet lät jag dem ligga kvar eftersom jag ska elda upp en ny odlingscirkel om en månad och då bärs kvistarna direkt till elden. Efter första dagens beskärning av fru Signe Tillisch hade en hare varit och ätit av barken på de unga äpplekvistarna som låg på marken och samtidigt gödslat med urin och bajspluttar. Här hade uppenbart en inom permakulturen eftersökt vinna-vinna-situation uppstått som manar till eftertanke och lärdom.

Kulturhistoria och konst
Äldre fruktträd är kulturhistoriska minnen. De berättar om vilka sorter som var vanliga när de planterades och i särskilt lyckliga fall kan det vara en ovanlig sort som är mycket väl värd att bevara och föröka med ympkvistar. Antalet fruktträd och hur de är placerade berättar om självförsörjningens tider och hur bebyggelsen och marken var organiserad.
Om trädet är bortom det levandes räddning kan det formas skulpturalt eller om det finns många träd kan några bara få vara, ge små djur en hemvist och ge oss människor en inblick i naturens sköna nedbrytningsprocess. I äpplet ryms tusentals år av natur och kultur i fruktbar förening.

Jan Gustafson-Berge

Ofta frågar personer mig hur mycket mark som egentligen behövs för att vara självförsörjande på mat. Kanske en självklar och enkel fråga men egentligen fullständigt meningslös eftersom svaret är beroende av en stor mängd okända faktorer. Jag har också sett siffror från olika undersökningar som vid närmare kritisk granskning också är ganska meningslösa. Frågorna och undersökningarna har en ingång till självförsörjningen från ett teoretiskt, opersonligt, uppifrån och utifrån perspektiv.

Ett mera verklighetsnära, individuellt eller gruppbaserat och fruktbart sätt är att bryta ner begreppet mat i specifika former av livsmedel, exempelvis potatis, morot, ägg, sötningsmedel eller äpple. Att ta varje sak för sig och fundera över hur mycket man egentligen konsumerar av det under ett år och sedan tänka kring hur livsmedlet ska produceras, hanteras, beredas, förvaras och konserveras för att vara tillgängligt under den period man önskar. På så sätt kan man steg för steg öka sin självförsörjning och storleken på marken blir som det blir, varken mer eller mindre.

Äpplet som exempel
Jag ska mera i detalj beskriva den här analysmetoden med hjälp av det heliga äpplet. I vilka skepnader kan då äpplet uppträda under ett årsvarv? För varje skepnad uppskattar jag sedan hur stor mängd jag vill konsumera och utifrån detta kan det sedan beräknas hur mycket äpplen jag behöver plocka från mina egna eller andras äppleträd. Beräkningarna är utifrån mina förhållanden och för en person. För lagrade färska äpplen och äpplemos får man också räkna med lagringsförluster på 10-20 %.

Färska äpplen: Att ha färska svenskodlade äpplen under hela året är mycket svårt. Här handlar det om att odla olika sorters äppleträd där de tidigaste ger ätbara äpplen i slutet av juli (vi pratar här om odlingszon I-III) och de senaste ger skörd som plockas före frosten och sedan med lagring i en bra jordkällare kan ätas fram till april. Det mest extrema äpplet verkar vara rött järnäpple som anses moget (efter lagring) i april och därefter kan hålla sig ett helt år! Jag skulle gärna ha ett sådant äpple.
Två färska äpplen om dagen under månaderna augusti-april ger ett behov av 540 äpplen, vart och ett inslaget i tidningspapper.
Äpplemos: En burk äpplemos i veckan ger behov av 52 burkar (cirka 3 dl./burk), vilket ger 15 liter mos som i sin tur behöver två kassar med äpplen för att bli till.
Torkade äpplen: Torkning är en lättsam metod för konservering och ger en råvara med lång hållbarhet. Ett äpple ger 6 torkade skivor och för att kunna äta torkade äpplen motsvarande två äpplen i veckan behöver drygt 100 äpplen torkas. Torkade äpplen kan blötläggas över natten och vara komplement eller ersättning till färska äpplen eller äpplemos i gröt, soppa, yoghurt eller paj.
Äpplemust: Mina egentillverkade pressar åstadkommer cirka 4 liter must på en kasse äpplen. Frågan är om det går att ha för mycket av denna gudomliga dryck, men låt oss räkna med en liter i veckan, vilket ger 52 liter must och då behövs 13 kassar med äpplen. Jag fyller den nypressade och silade musten direkt på rena och återbrukade ölflaskor vilka kapsyleras och uppvärms till 70 grader i cirka en halvtimme. Efter avsvalning lagras de i jordkällaren.
Cider: Jag pressar också äpplen för att av musten göra cider, en lika gudomlig dryck, och en konsumtion av två flaskor i veckan ger ett behov av 104 flaskor (52 liter) och följdriktigt krävs det även här 13 kassar äpplen. Ciderns alkoholhalt på cirka 7 % verkar som konserveringsmedel och flaskorna förvaras i mörk rumstemperatur eller i jordkällare.
Äppelcidervinäger: Två liter av cidern får jäsa vidare för att bli årsbehovet av vinäger.

Vi befinner oss i ett läge mellan gammalt och nytt. Vid stadslägenheten finns ett Transparente Blanche och vid vårt fritidshus finns fyra gamla äppleträd och fem nyplanterade som börjat ge lite frukt. Resten av vårt äpplebehov får vi tillfredsställt av bekanta och från en granne på landet som har en gammal övergiven fruktodling på sin mark.

Jan Gustafson-Berge

Till en utställning under 2012 tillverkade jag ett konstverk i form av ett torn. Jag ville kommentera några aktuella samhällsfrågor i staden Linköping och även koppla dem till ett större sammanhang. Tornformen symboliserar tolkningen av vanliga begrepp i vår tid, som per definition anses positiva, såsom utveckling, tillväxt, uppåt, högt, växa, tävling, konkurrens m.m. Att formen också liknar en missil får väl anses vara en intressant sidoeffekt. Alla klippen som bygger upp sidornas collage, är hämtade ur Corren, som är stadens enda lokala dagstidning.

Tornet har fyra sidor och varje sida har ett tema: trafik/bilar, flygplan/krig, hus/stadsplanering och konsumtion. Varje sida har också texter som är inspirerade av nyspråket i boken 1984 av George Orwell. Det snackas mycket politisk, ekonomisk och teknisk skit i Linköping. Det flyger många floskler i luften i Linköping. Allt som görs ska vara så fint, fantastiskt, stort, högteknologiskt och bäst i världen. Linköping är en liten stad som jättegärna vill vara stor. Därför älskar många höga hus (relativt höga så klart), parkeringsplatser, flygplats, horisontellt utbredda köpcentra och shopping och ser detta som ett tecken på något bra. Linköping vill växa, gärna ut över åkermark och natur.

Staden har också en slogan som låter bra men som vid närmare eftertanke inte säger någonting alls, den är meningslös: ”Där idéer blir verklighet”. Överallt, i varje stund, blir idéer verklighet. Det är inget intressant. Det viktiga är vilka idéer som blir verklighet. Stadens slogan borde egentligen vara: ”Där vissa idéer blir verklighet”. Då skulle det tydliggöras att utvecklingen är styrd och beslutad, inte av idéer i allmänhet, utan av idéer med ett särskilt ursprung och syfte.

FRIHET ÄR SLAVERI
Förstörelse är framtid
Tid är pengar
Bilar är miljövänliga

KRIG ÄR FRED
Bomber är bröd
Våld är kärlek
Flyga är utsläppsrättighet

DIKTATUR ÄR DEMOKRATI
Kvantitet är kvalitet
Exploatering är tillväxt
Marknaden är Gud

OKUNNIGHET ÄR STYRKA
Begär är behov
Prylar är människovärde
Pengar är mening

Under tornet finns det som blivit förstört av dess uppbyggnad och pågående verksamhet. Något av allt detta som försvinner symboliseras av små figurer som har fastnat eller dränkts i tornets giftiga och illaluktande avfallsprodukter.

Jan Gustafson-Berge

För mig blir 2013 starkt färgat av permakulturens palett med tre spår som växelvis korsar varandra. Ett spår är de kurser i permakultur som arrangeras i Linköping och ute vid mitt fritidshus. Ett annat spår är den bok om permakultur jag håller på att skriva. Det tredje spåret är min påbörjade diplomeringsprocess inom permakultur där jag valt att arbeta med design av en specifik plats som är mitt halvårsboende Lövudden. Allt detta spårande resulterar såklart i diverse funderingar som jag då och då under året kommer att skriva om. Det blir litet och stort, högt och lågt, nytt och gammalt blandat lite huller om buller.

Ofunktionalismen och det organiska
Jag tycker om att se när gångsystem och transportleder utvecklas naturligt och organiskt. När jag vid 6 års ålder flyttade till Fredriksdal i Helsingborg, ett nybyggt bostadsområde med hyreshus i tre våningar, framträdde två olika system inför min kropp och mina ögon. Området var byggt på åker enligt den ekonomiska och tekniska funktionalismens idéer och praktik med den räta linjen och 90-gradiga vinkeln som bärande princip. Detta passade lyftkranarnas färd på räls och det hastiga modulbyggandet men inte människornas kropp och själ.

Även gångsystemen var arrangerade med det raka och räta som riktmärke. Men eftersom vi människor inte är skapta varken för att gå rakt eller att gå i rät vinkel uppstod snart ett alternativt gångsystem som lade sig mellan det först skapade. Det uppstod helt enkelt passager, stigar och gångar där många människor tyckte det var lämpligt att ta sig fram. Det stela maktsystemet försökte ett tag att bekämpa denna urkraft som folkets genvägar visade med staket och skyltar. Men det var förgäves och det nya gångsystemet accepterades och etablerades som permanent. Ibland kunde den stela makten bli lite mera mjuk och då integrerade man folkets genvägar i det ursprungliga systemet genom att göra ordning med asfalt och stenläggning. Jag ler och myser alltid när jag ser exempel på detta genuina ickevåldsmotstånd, framför allt i stadsmiljö, som visar att det fortfarande finns hopp om människan. Det ursprungliga sättet att välja väg finns fortfarande kvar och levande inne i människorna.

Gångsystem på Lövudden
Alla gångar vid mitt fritidshus har som underlag klippt gräs eller annan växtlighet. En passage mellan två nivåer i form av en trappa består i nuläget av en ostadig trätrappa som ska ersättas av en större stenlagd trappa och samtidig sittplats. Gångsystem på en ny plats kan inte helt enkelt planeras i förväg utan de växer fram efterhand och sätter sig kanske efter några år, men kan också ständigt förändras. Det finns redan idag möjligheter att röra sig ganska fritt på tomten och välja den väg som känns mest ändamålsenlig satt i relation till syftet med förflyttningen. Framöver kan nya gångar och stigar uppstå, framför allt ut i och genom de områden som tillhör den framväxande skogsträdgården. De olika gångsystemen och passagerna utformas efter platsens förhållanden, ändamålsenlig funktion och människans naturliga sätt att röra sig och välja väg. Den medeltida stadsplanen, de stigar som människor trampar upp i stadsmiljö och djurens vägval i naturen används som inspiration.

Skiftande gångsystem under årstiderna
Behovet av gång- och transportsystem visar sig också variera med årstiderna. Under våren är det mycket rörelse kring huset och bland trädgårdsodlingarna. Under sommaren tas hela tomten i besittning med koncentrationer i sol eller skugga samt med en stark sjökontakt. Hösten är fortfarande trädgårdens men också kökets tid med hantering av livsmedel, aktiviteter kopplade till bär och frukt samt vandringar ut i naturen för insamling av växter, bär och svamp. På vintern med sin kyla, snö och is krymper gångsystemet till ett minimum mellan huset, jordkällaren, utedasset, vedboden och olika vintriga arbetsplatser som trädbeskärning samt en och annan tur ut på sjöns frusna yta.

Jan Gustafson-Berge

Jag tillbringade helgen 5-7/4 på ett möte arrangerat genom nätverket Dark Mountain och ett gårdskollektiv i Östergötland. Det var befriande att befinna sig i ett sammanhang där premissen inte var om samhällskollapsen kommer utan att den kommer eller att vi redan är inne i en pågående samhälls- och systemkollaps där olika delar av den har olika följdverkningar, hastigheter och utsträckning i det globala geografiska rummet.

Det var många högkvalitativa sammansättningar av ord som kom ut. Hjärnan och kroppen fylldes av både samverkande och motverkande tankar och känslor och alla lämnade nog tillställningen ganska omtumlade, trötta och inspirerade.
Jag ägnade resten av söndagen till att ta det lugnt och bearbeta, titta på TV-fotboll, dricka en hemgjord cider och ligga en lång stund i det varmvattenfyllda badkaret med några engelskspråkiga tidningar om permakultur (ja alla har vi våra nöjen).

Badkarstankar
Där i badkaret började jag fundera kring begreppet tillväxt och hur ganska fina ord kan få innebörder som för vissa är per definition goda och önskvärda och för andra betyder något annat och därför blir svåra att använda och diskutera kring. Ett försök att komma runt ett ords stigmatisering är att etablera ett nytt ord och den processen pågår för fullt i nuläget. Ett försök är nerväxt (sök på ordet så kan du läsa länge). Nya ord kan dock vara svåra är etablera och framförallt olika riktningsord som i vår kultur är laddade med djupa betydelser. Ordet till är helt klart mera positivt laddat än från och ordet ner är absolut mera negativt laddat än upp.

Full fart mot döden
Jag tror att de allra flesta människor inte förstår och/eller inte har reflekterat över vad tillväxt rent faktiskt betyder. Det är som ränta på ränta och betyder inte bara en linjär ökning utan en exponentiell ökning, där saker inte bara ska öka lika mycket varje år utan också att själva ökningen ska vara större för varje år. Tillväxtbegreppet är kopplat till BNP (bruttonationalprodukt) och den ska såklart också öka varje år annars blir det problem för våra fina system. Att det inte finns någon som helst långsiktighet i tron på evig tillväxt på detta sätt borde vara uppenbart i en begränsad materiell och snart dödsfragmentiserad biosfärisk verklighet. Till slut slår kurvan i taket och ramlar ner mot botten. Systemet kollapsar. Många dör. Det gör ont. Varför börja om med samma skit igen? Varför tro att mer av samma ska lösa problemen?

Det sanna växandet
Jag vill ändå slå ett slag för ordet tillväxt och då i betydelsen växande och växa till något. Ska växandet ha något värde måste det ha ett innehåll och ett syfte. Det enda sanna växandet och producerandet sker i naturen när solen i samarbete med markens gröna växter och havens alger genom fotosyntesen bygger syre, skapar och understödjer allt liv som finns på vår planet. Människan producerar egentligen ingenting, vi bara konsumerar och förstör. Det är detta växandets överskott i naturen som vi människor ska leva av, då kan vi leva på ett hållbart sätt ända in i kommande istid.

Att uppgå i den ekologiska helheten
På Lövudden arbetar jag för att integrera mig och min verksamhet i detta naturens växande. Genom permakultur kan jag öka förståelsen för hur det fungerar och designa en plats som utan att skada optimerar produktionen av de nyttigheter jag behöver för att leva ett rikt liv. Genom att plantera växter som ger föda kan jag både öka mängden bladmassa som fotosynterar och skörda livsmedel. Genom att vårda och skapa naturliga vattensystem ingår avloppsvatten i ett kretslopp av nyskapande och mängden arter i området mångfaldigas. I skogen skördas överskottet genom blädningsbruk och andra skonsamma brukningsmetoder och blir till ved och virke. På område efter område kan vi koppla in oss i de små och stora kretsloppen.

Jan Gustafson-Berge