Att tänka på framtiden leder till många frågor.
Idag är igår i morgon.

Är det något som kommer oss till mötes medan vi står och stampar som i väntan på bussen en kall morgon.
Något redan färdigt som väntar på att vi ska komma dit.
Finns framtiden överhuvudtaget.
Finns det en eller flera framtider och går det att välja vilken av dem som ska gälla för just mig eller dig.
Vem ordnar eller skapar framtiden.
Är det någon annan som styr eller är vi alla medskapande.
Finns det ett öde.
Blir det på ett övergripande plan ständigt bättre i världen och blir därför framtiden också bättre.
Finns framtiden någon annanstans än på jorden.
Är efter döden i själva verket framtiden.

Är det möjligt att leva utan att ha en uppfattning om dessa frågor. Går det att stiga upp på morgonen och föra sitt vardagsliv vidare utan åtminstone några bräckliga hypoteser om detta. Kanske är allt vi gör eller inte gör resultatet av en underliggande, fast dold och omedveten, lära om vad livet i sin totalitet är, en kosmologi.

VAD
Innan jag somnar brukar jag tänka en stund på vad som X under dagen. Jag skriver X eftersom det för några nätter sedan slog mig att det finns många ord att sätta in här och valet av ord tydliggör på ett intressant sätt de grundläggande uppfattningar som jag (man) har om livet och dess innehåll.

Vad som har hänt under dagen?
Vad har jag gjort under dagen?
Vad har uppenbarat sig under dagen?
Vad har skett under dagen?
Vad har jag åstadkommit under dagen?
Vad har ägt rum under dagen?
Vad har jag arbetat med under dagen?
Vad har jag sysslat med under dagen?
Vad har jag gett som gåva under dagen?
Vad har jag fått under dagen?
Vad har utvecklats under dagen?

Att stanna kvar i ovetandet
Jag kan inte påstå att jag har alla svar på ovanstående frågor om framtiden. Det är också intressant att hålla sig kvar i detta faktum att inte ha svar på väldigt betydelsefulla frågor som de ovan eller som de här: Vem skapade allt: GUD. Vem skapade GUD: Hen har alltid funnits. Vad skapade Universum: BIG BANG. Vad fanns innan BIG BANG? Vad händer efter döden? Har vi en själ? Vad är meningen med livet?
Vår kultur är en det absoluta vetandets och snabba faktasvarandets kultur så att inte veta är ett misslyckande och vetandet ska dessutom idag vara ett vetenskapligt vetande. Därför är det svårt att vara kvar i det medvetna omedvetandet, kvar i kunskap om okunskapen, att veta om att man inte vet är värst av allt.

Den raserade ladugården
Dessa existentiella funderingar väcktes av en kort men intensiv känsla när jag var i ett ganska märkligt arbetsprojekt på Lövudden, mitt halvårsboende. I änden av ett litet fält ligger platsen för den ladugård som tillhörde torpet Lövudden förr i tiden. Den ladugården har troligen fått stå och förfalla sedan 1950-talet, tills den vältes omkull av maskiner ovanpå sin egen grund någon gång på 1980-talet. Sedan dess har naturens nedbrytande krafter haft fritt tillträde.

De allra flesta skulle nog se högen av gammal ladugård som avfall och vilja få det bort ur sin åsyn. Jag tycker nedbrytande är både dystert och vackert. Jag hade gärna sett en stående ladugård som hade kunnat fått ett nytt liv genom renovering. Nu har jag fått en farlig och spännande hög att plocka i. En del relativt skapliga brädor har återbrukats till odlingslådor och växthusgrunder. Några brädor har byggts in i skåp. Ett större antal blev ved till den enorma brasa som eldade fram den första odlingscirkeln på fältet. Jag har också tagit hand om några metalldelar till redskap och ett antal överlevande enkupiga takpannor.

Växthus III
Det här året har jag följt snösmältningen extra noga för att notera var de varma platserna finns. I samband med detta upptäckte jag att framför den bäst bevarade delen av ladugårdens grundmur smälte snön snabbt och det var varmt och skönt att sitta med ryggen mot muren. Då föddes idén om ett växthus, som jag kallar växthus III, på denna plats. Utmaningen skulle också vara att bygga växthuset av det material som ladugårdshögen tillhandahöll, med undantag för några återbrukade spikar och byggplasten jag tänker köpa och klä in växthuset med.

Sidoväggar
Först rensade jag framför grundmuren och lade upp två skapliga och tjocka stockar ovanpå muren som grund för stående väggstolpar. Som sidoväggar användes de bästa stockar som kunde dras och brytas fram ur högen. Fyra sådana ovanpå varandra bildade en sidovägg. För att sidoväggarna inte skulle falla utåt placerade jag ytterligare stockar trappstegsformat som stöd på utsidan. Ovanpå stocktrapporna skottas jord upp så att växthusets sidoväggar och framvägg blir växande. Fall inåt förhindras genom att odlingsbädden också byggs upp av stockar som placeras mellan de två innerväggarna.

Golvyta av trasiga takpannor
För att få markytan jämn, stadig och dränerande började jag samla in trasiga takpannor först från den stora virkeshögen, därefter från en dumpningsplats i det närbelägna grustaget. Det var då när jag i solskenet vandrade fram och tillbaka 20 gånger med två hinkar över snön och såg en stig växa fram, som jag förstod att jag just då levde i framtiden. Jag var i framtiden och framtiden var nu. Många håller på med olika sorters ”live” och försöker få det att bli så verkligt som möjligt. Här var min verklighet ett levande ”live”. Framtiden jag levde i just då var full av mänsklig kroppskraft, kunskap och erfarenhet i handling, återbruk av lokalt material, samarbete med solens energi och ökad produktion av livsmedel.

Urd, verdandi och skuld
Dåtid, det som varit, finns hela tiden med oss genom inspiration och påverkan. Ingen och inget börjar från ett objektivt noll. Nutid är ett kort, ständigt pågående och i rörelse, skapande och levande. Framtid skapas och omskapas ständigt i den oändligt obefintliga gränsen till nuet. Mitt arbete med växthus III visar med tydlighet att jag laborerar med åtminstone några svar på alla frågor.

Det finns många olika framtider och jag kan välja åt vilket håll jag går.
Jag är aktivt medskapande.

Jan Gustafson-Berge

Det är alltid uppmuntrande när någon läsare reagerar på en bloggtext. Jag publicerar gärna gästskribenter som har kommenterat eller skrivit en egen text. Här nedan reflekterar Vilde kring en aspekt av framtiden.

När jag läste framtidsfunderingarna i texten ”Att vara i framtiden” kom jag att tänka på en bok om Indien jag håller på att läsa. I kapitlet om indisk musik kan man läsa om ragor. Tydligen är det så att en indisk raga enligt urgammal tradition alltid funnits sedan världens begynnelse, en raga komponeras alltså inte utan den upptäcks. Kunde inte låta bli att fundera och väva in det i tankarna om framtiden.

Om vi nu förutsätter att det här är riktigt, d.v.s. att de har löst det hela i Indien…

Eftersom ingen någonsin har hört en icke upptäckt raga borde den rimligtvis höra framtiden till, alltså finns framtiden redan sedan världens begynnelse. Vidare verkar det ju inte vara vem som helst som upptäcker en raga, man måste lära sig om raga. Om man är duktig upptäcker man tydligen fler ragor, se bara på den mest berömde, Ravi Shankar, han upptäckte ju då och då nya ragor hela sitt liv.

Ovanstående innebär ju att man kan lära sig att upptäcka framtiden, den som alltid funnits. Ju duktigare man är och ju mer förberedd man är ju bättre framtid kommer man att upptäcka och eftersom vi alla är olika och har olika kunskap och färdigheter kommer vi alla att hitta vår egen framtid. Den har förvisso alltid funnits men det gäller alltså att upptäcka den om och om igen, varje dag, varje stund.

Tja, det var alltså lite av mina funderingar, inspirerade av boken ”Indien personlig vägvisare till land och kultur” av Zac O’Yeah och en text av Jan.

Vilde

Att utvecklas tillsammans är viktigt och fint. Egentligen finns det inget annat sätt för utveckling. Det finns inget blankt papper, ingen nollpunkt och ingen isolerad ensamhet. Varje enskild individ eller sak blir till först i relation med något annat. Vi speglas i varandra såsom himlen speglas i vattnet. Den här texten handlar om hur jag och en odlingsbädd har utvecklats tillsammans under en period av tre år och än är vår relation inte över.
Först fanns vi inte alls.
Det fanns en plats, men jag var inte där och buskbäddens idé hade inte formats än.

Potatisar direkt på marken
Våren 2010 la jag potatisar direkt på marken i en något böjd rad, anpassad efter några större körsbärsträd och markens kulturhistoriska kontur. Potatisen täcktes med halvt nedbrutet hö från trasiga ensilagebollar. Efterhand som potatisblasten tittade upp genom täcket fyllde jag på med lite kompost, sand, lövräfs och gräsklipp. Det blev inte jättemånga potatisar från varje planta men de var å andra sidan väldigt fina och goda.

Misslyckad lökodling
Nu fanns embryot till en odlingsbädd.
Den var ynklig och utsatt. Ett tunt darrande skikt ovanför markytan, utsatt för intensiv och kall vind från sjön, hukande i de gamla trädens skuggrike och omfamnad underifrån av tusentals närings- och vattensökande rottrådar.
Under 2011 satsade jag, i övermod och med undanstoppad kunskap, på en omfattande lökodling med cirka 400 gula och röda sättlökar i fyra vindlande rader. Utifrån beräkningen att jag och min fru åt i genomsnitt en stor gul lök varje dag skulle vårt årsbehov av lök därmed vara tillgodosett. Det började bra. Lökarna grodde och blasten vajade stolt och friskt grönt i vinden. Sen tog det roliga slut, tillväxten avstannade, blasten vissnade och själva lökarna stod bara och stampade i jorden. Skörden blev skrattretande och deprimerande liten, kanske 3 gånger utsädet.

Hoppets sand och nya kålsorter
Jag borde ha förstått redan detta år. Ett byggprojekt med halva bygget under jord genererade dock en stor mängd sand som lass efter lass tippades ut över trädgårdens odlingsbäddar och gav nytt hopp. Kanske sanden tillsammans med kompost, urin och gräsklipp ändå skulle kunna få grönsaker att växa och ge skörd. Jag satsade på sorter som inte hade så djupt rotsystem. Ganska dåliga plantor av squash, pumpa och frilandsgurka planterades ut i gropar fyllda med näringsrik kompost. Det fanns också två danska gåvopåsar frö med palmkål och kålrabbi som jag drev fram likaledes ynkliga plantor från. Den kalla och uthålliga vinden från sjön ruskade om och tog genast kål på, inte kålplantorna, men väl hälften av grönsaksfrukterna.

Nåväl, jag kämpade på med skyddande uppbindning, marktäckning och bevattning. Täckte kålplantorna med en fiberduk på en träställning, som jag sedan inte orkade ta bort förrän sent på hösten. Resultatet blev även detta år urkasst med mycket sparsam skörd av gurka, squash och pumpa (Jag hade odlingar av dessa grönsaker på andra platser också och där fick jag skörd så det räckte). Skörden av de två kålsorterna blev inte gigantisk, men det visade sig att kålrabbin var en skönhet, en lila sort som var mycket krispig och god. Palmkålen blev en favorit hos hela familjen och båda sorterna står nu med även på året odlingslista.

Buskbäddens skepnad tar form
Nu började en insikt långsamt sippra fram och formuleras till en ny strategi. Vanliga ettåriga grönsaker är inte lämpliga att odla på denna plats. Förändra alltså platsen eller acceptera förutsättningarna och sök lämpliga växter till detta. Första arbetsnamnet var: Buskbädd med marktäckande perenner och självsående ettåringar. Jag tänkte mig fyra grupper (A-D) utplacerade längs hela odlingsbädden. Varje grupp skulle bestå av två buskar, någon perenn grönsaksväxt (ja, sådana finns) och inslag av självsående ettåriga växter.

Lyssna långt in. Det är någon eller något som rumsterar omkring där inne. Plockar bland minnen, bråte, gamla tavelramar och fragment. Gör världen tyst och vänd örat inåt. Lyssna till insiktens andning.

Hösten 2012 påbörjades arbetet med de växter som fanns tillgängliga. Inför vintern hade bädden fått följande växter som invånare: (A) Röda vinbär (gammal buske flyttad från närbelägen plats), självsådd röd trädgårdsmålla och i bäddens ände en väktare i form av renfana. (B) Krusbär, vårsköna och röda vinbär. (C) Svarta vinbär och prärielök. (D) Svarta vinbär och vita vinbär (gammal buske flyttad från närbelägen plats). Genom lokal plantskola beställdes två plantor av koreansk silverbuske som ska planteras i avdelningarna A och C. Det är en tålig, kvävefixerande buske som även ger ätliga bär.

Innehåll och form utvecklas
Under våren 2013 har ytterligare tankar sett dagens och lampans ljus. Buskbäddens form kommer att ändras och ytterligare växter ska komplettera. På de utvidgade ställena ska vindtåliga buskar planteras och det kan t.ex. bli gojibär. I område (A) vill jag arbeta med perenna eller självsående målla- och spenatliknande växter som smultronmålla och lungrot. I område (C) vill jag etablera flera olika arter av lökväxter som t.ex. skogslök, luftlök och gräslök. I område (D) hoppas jag på att få ramslök att trivas och där ska också en väktare planteras i änden. Mellan alla buskarna ska det planteras vallört som ackumulerar nyttiga ämnen från djupare lager i jorden och vars blad regelbundet klipps ner som marktäckning.

Vakande väktarväxter
Väktare kallar jag växter vilka har egenskaper som motarbetar insekter som annars skulle kunna minska skörden. De fungerar dels genom att helt enkelt växa bland de andra grönsakerna, men också genom att tillhandahålla råvara för tillverkning av biologiska bekämpningsmedel och hälsobefrämjande ämnen för växterna.
Några exempel på väktare är renfana, malört, mexikansk tagetes, röllika, nässla och vallört.

Att se allt som levande, alla delar som tillhörande en dynamisk helhet.
Att integrera sig helt i de ekologiska kretsloppen.
Att upplösa skillnaden mellan det vilda och det domesticerade.
Att överträda gränsen mellan natur och kultur, att mötas och gå till mötes.

Jan Gustafson-Berge

Årets första månadskurs hade som rubrik: Mat mellan vinter och vår, med självförsörjning som perspektiv eller Ätliga växter i det möjligas gränsland från trädgård, natur och jordkällare med tillhörande matlagning. Det tänkta scenariot var hur en bosättning baserad på självförsörjning vad gäller mat kan klara sig i den kritiska övergången mellan vinter och vår, när det börjar ta slut i förråden och innan det börjat växa från den vanliga trädgårds- och småskaliga jordbruksodlingen. Några frågeställningar att besvara under kursen var: Vad finns kvar i förråden, vilka vilda och ätliga växter finns att skörda i naturen och vilka perenna grönsaker har tittat fram och erbjuder färsk och frisk råvara. Årets aktuella klimatologiska situation med en utdragen vinter och sen vår satte verkligen denna fråga på prov.

Drivning på kvist
En strategi är odling inomhus där de olika metoderna kallas groddning, skott (skottning?) och drivning på kvist. De två första finns mera utförligt beskrivna i en tidigare artikel här. Den tredje metoden utvecklades under kursen då en av deltagarna berättade att hon tog in kvistar av blåbärsris, satte i en vas med vatten och sedan åt av de friska gröna bladen. Denna metod kan tillämpas på ett flertal andra växter som t.ex. björkris, lindris, aspris, svarta vinbärsris osv. Seden att ta in kvistar under tidig vår får nu en kvalitativt annan innebörd än det sedvanliga påskriset.

Övervintrare
Ett antal växter kan stå kvar i jorden, med eller utan åtgärder, för skörd under vintern och tidig vår. Purjolök kan stackas i ett dike och täckas med löv, halm eller liknande för att möjliggöra skörd under denna tid. Grönkål och andra kålsorter (kålarter) kan också stå kvar och genom nät skyddas från herr och fru hare. De kan skördas under vintern och på våren växer nya blad fram. Mangold är en tålig rackare som skjuter nya skott tidigt på våren. Jordärtskocka, rotsolros och korogi befinner sig i kategorin rotknölar och genom marktäckning, alternativt när marken inte längre är frusen, kan de skördas under tidig vår. Genom att odla dem i upphöjda träbänkar och trälådor görs skörden och kontrollen av dem lättare. Svartrot och haverrot är gamla trotjänare, nyupptäckta rotfrukter som kan stå kvar i jorden med marktäckning. På våren kan roten tas upp eller så kan vårskotten skördas som sallad. Även andra rotfrukter såsom rotpersilja och palsternacka kan stå kvar i jorden med marktäckning och ge glädjerik skörd under tidig vår.

Det vilda
En stor mängd sköna växter visar sin vänlighet och sträcker ut sina gröna blad och späda blommor åt oss att fröjdas åt och äta av. Undersök din omgivning tillsammans med en kunnig vän och en bra flora. Smaka lite av växten första gången för att se om din kropp tål den. Var absolut säker på att du vet vilken växt det är du äter. Vad som kan ätas varierar och i vårt fall handlar det om blad (oftast späda sådana), stjälk och blomma.

Några växter som kommer tidigt på våren är följande: Björkblad, Blåbärsblad (drivning av blad), Brännässla, Gullviva, Gåsört, Harsyra, Kirskål, Klöver (Röd-, Skogs- och Vit-), Maskros, Mjölkört, Pepparrot, Rödplister, Sommargyllen (blomskott), Tussilagoblommor (förkylningste), Svinmålla, Vitplister och Våtarv.

Två drycker finns också tillgängliga i den vilda naturen. Det är källvattnet och sav från framförallt björk men också lönn kan savtappas. Dessa vätskor kan drickas som de är, källvattnet kan smaksättas till te med ovanstående växter och saven kan ensam eller tillsammans med den första rabarbern jäsas till vin. Savtappning sker fram tills trädet börjar få små blad och varje större träd kan tappas på 10-20 liter sav. Metoderna är antingen att klippa av grenar 2-3 cm. tjocka och låta saven droppa ner i fasthängande flaskor, eller att borra ett cirka 10 mm. tjockt hål ungefär 5 cm. in i stammen en meter upp från marken.Tryck in ett passande rör (som kan tillverkas av en bit flädergren) i hålet, häng ett kärl på röret eller fäst en slang som går direkt ner i en behållare. Plugga igen hålet med en avbarkad björkpinne när tappningen är klar.
Mycket mer om björksav och alla dess välsignelser finns hos Shenet.

Överlevnad i naturen
Ur ett rent överlevnadsperspektiv i naturen har militären forskat på detta. Resultatet har blivit vad jag kallar ”de fjorton heliga militärväxterna”. Dessa växter, som helt eller delvis är tillgängliga året om, är följande: Björk, Hundkäx, Kaveldun, Kärleksört, Lavar (Islandslav, Skägglav och Tuschlav), Maskros, Mjölkört, Nypon, Ormrot, Tall, Ullig kardborre och Vass.
Mer om överlevnad i naturen finns här.

Perenna grönsaker
Perenna eller fleråriga grönsaker är en uppenbarelse. I skrivande stund (22/4 2013) är min hemmaträdgård fylld av vårblommor (i stort sett alla oätliga) och ett femtontal friskt gröna, decimeterhöga och perenna växter som alla är ätliga. På de små odlingslotterna bredvid har grannodlarna precis börjat bearbeta jorden för att kunna så ettåringar som ger mat om tidigast 5 veckor.
Mycket mer om perenna grönsaker kan du läsa här.

Förrådshållning
En metod är att konservera livsmedel och förvara dem i lämpliga rum som skafferiskåp, kallskafferi, svalkällare och jordkällare. Då kan mat finnas året om och särskilt vara tillgänglig under den period då det inte finns någon växande gröda. Det finns flera enkla och effektiva metoder för att konservera livsmedel varav torkning och mjölksyrejäsning är två. Mer om detta finns här och här.

Odlingshjälpmedel
Genom olika fysiska och tekniska arrangemang kan odlingssäsongen förlängas i båda ändarna. Tidigt på våren gör varm- och kallbänkar samt varm- eller kallväxthus det möjligt att komma igång lite tidigare med sådd av vissa grönsaker och uppdragning av plantor. Skörd kan också pågå lite längre och i växthus kan en del växter övervintras. En vinterträdgård som är integrerad i ett bostadshus kan hålla en sådan temperatur att det går att odla grönsaker året om samt att ha växter som egentligen inte kan växa i våra odlingszoner.

Djur
Både vilda och domesticerade djur kan ses, i ett snävt perspektiv, som vandrande matförråd. Människan har tidigt förstått att djur kan omvandla sådant vi inte kan äta till sådant vi kan äta. Genom att fiska och jaga samt hålla olika sorters djur kan mat finnas tillgängligt under kritiska perioder.

Matlagning
Råvarorna som finns ska ätas också och då gör det inget att den tillagas på ett sådant sätt att den blir god, vacker och näringsrik. Här finns en stort antal uppfattningar med olika tillagningsmetoder och beredningar. Jag mixar och plockar från de flesta inriktningar, testar och integrerar det som passar mig och mitt liv. Du gör likadant. Ett första försök att skriva om matlagning med tidiga växter och de växter som används i en permakultur finns här och här.

Jan Gustafson-Berge

Växter är fantastiska! Vilken mångfald, vilken intelligens, vilka färdigheter, vilken generositet, vilka fiffigheter och vilken skönhet. Genom att lära känna växterna, bli vän med dem och starta ett samarbete kan vi människor få hjälp att skapa en bättre värld.

I en design inom permakultur arbetas det mycket med växter. I den bok om permakultur jag håller på att skriva kommer det att finnas ett kapitel med växtlistor. I dessa listor är växterna indelade i kategorier anpassade till de specifika behov som finns vid en design inom permakultur. En växt kan ha en huvudfunktion men också flera underfunktioner och därför förekomma i flera kategorier. En ofta förekommande funktion för växter inom permakultur är att växten också ska ha en eller flera ätbara delar.
Med några vänner arbetas det också med en växtdatabas och en applikation för mobiltelefon.

I den här texten listas de kategorier som växterna kommer att indelas i. Kategorierna kan ändras och utökas efterhand. Jag söker nu efter medarbetare som vill fylla dessa kategorier med lämpliga växter. Är du intresserad kontaktar du mig genom mejl: kosmotopia@gmail.com

Avgiftningsväxter för sanering av förorenad mark. Phytoremediation är en metod för att rena mark med hjälp av växter. Genom upptag, omvandling, enzymutsöndring eller stabilisering av föroreningar kan växter vara en av framtidens metoder för miljövänlig marksanering.

Biväxter (dragväxter). De växter bina hämtar nektar eller pollen från kallas dragväxter.

Bärbuskar.

Djurväxter och viltvårdsväxter som lockar och gynnar fåglar, smådjur och större djur.

Foderväxter till mindre husdjur.

Fruktträd och Nötträd.

Gröngödsling och markberedare. Växter som används i syfte att förbättra jordens fruktbarhet. Förutom marktäckning har de även funktioner såsom mineralförsörjning, kvävefixering, förbättring av jordstrukturen, förbättring av mullhalt och mikroliv, ogräsbekämpning och halmnedbrytning.

Gödselväxter eller ackumulatorer. Arbetar genom marktäckning, kompostering och beredning av näringsvatten.

Insektsväxter som gynnar och lockar insekter och fjärilar, vilka i sin tur har en gynnsam inverkan på övriga växter i en permakultur.

Klätterväxter. Växter med förmåga att växa vertikalt, med eller utan lite hjälp från en vän.

Krukväxter eller ätliga rumsväxter som kan växa inomhus året runt.

Krydd- och dryckesväxter. Inklusive kaffesurrogat och sav till socker.

Kvävefixerare. Biologisk fixering av kväve sker genom att en del alger samt vissa bakterier har förmågan att fixera kvävgas ur det förråd som finns löst i luft eller vatten, och för på så vis in kväve i ett biologiskt kretslopp. Denna egenskap innehas av bakterier som lever symbiotiskt i ärtväxters eller alträds rötter samt av vissa blågröna alger.

Köldtåliga växter för kalla områden (zon V-VII).

Ljusförhållanden. Vilka växter klarar extrema förhållanden med sol, halvskugga och skugga.

Marktäckare. Som kan täcka marken och samväxa med andra växter som arbetar djupare ner i jorden och högre upp i luften.

Medicinalväxter. Enkla växter som kan ge ett bassortiment för ett husapotek.

Perenna grönsaker. Fleråriga växter som huvudsakligen ger mat i form av skott, blad, stjälkar, blommor, rötter och frö.

Pionjärväxter som förbereder, hjälper och stödjer andra växter.

Självsående växter (ettåringar och tvååringar).

Skogsträdgård med ett urval av de bästa träden, buskarna, klätterväxterna, marktäckarna och rotväxterna.

Surjordsväxter. Framförallt växter som ger bär och som trivs i sura jordar med omkring pH 5.

Svampar. Det går att odla en del matsvampar i särskilda odlingsbäddar och på stockar.

Torktåliga växter för stenparti och torrjordar.

Vattenväxter. Här handlar det om dammväxter, dvs. växter i vatten, på vatten och under vatten, men även rinnande vatten i å eller bäck samt våtmark, fuktmark, sumpmark eller kantväxt vid damm. Även vattenreningsväxter i damm och till biologisk rening hör till denna kategori.

Vilda växter i ett urval av de mest givande, som också delvis kan domesticeras eller skötas extensivt ute i naturen.

Väktare. Detta är växter som verkar avskräckare gentemot ”skadeinsekter” och som kan användas som medicin till växter.

Ätliga blommor förekommande hos olika växter.

Övriga egenskaper. Det kan vara att växten tillhandahåller vindskydd, slöjdmaterial, byggnadsmaterial, kemikalier till växtfärgning m.m., fibrer till rep och textil osv.

Jan Gustafson-Berge

Odling är en av de sju viktigaste nycklarna i omställningslåset. Att anlägga en odlingsbädd på en plats som inte tidigare användes för odling av mat är ett konkret och äkta exempel på omställning. Plötsligt uppstår en yta som fångar in solljus, brukar det fallande eller uppsamlade regnvattnet, binder koldioxid i organisk substans i form av växtdelar, förbättrar luftkvalitén, erbjuder livsmiljö för djur, producerar mat, inspirerar till matlagning och konservering, bygger sociala relationer mellan människor och omgivningen samt sätter igång lokala kretslopp. Som om detta inte vore nog minskas också behovet av transporter och det uppstår mindre avfall att hantera. Arbetet får även kroppen att fungera bättre och maten är hälsosam att äta. Det är nästan för bra för att vara sant!

En odlingsbädd av det slag jag ska beskriva kan placeras nästan var som helst. Den fungerar bra på mark som av olika skäl kan bedömas vara svårgrävd eller vara av annat olämpligt slag. I stadsmiljö kan den anläggas direkt på olika slags markbeläggningar som cement, stenplattor och asfalt, på rivningstomter eller uppe på platta tak och terrasser. Den dagen ska komma då parkeringsplatserna grönskar av anlagda växtbäddar. Storleken kan variera, ett lämpligt breddmått är 80-100 centimeter och längden kan sträcka sig hur långt som helst som ett vindlande grönt stråk genom landskapet. Även materialet med vilket den byggs upp kan variera och bädden kan förses med kanter av brädor eller annat lämpligt material och närmar sig då kategorin odlingslåda.

Lokala resurser och motståndskraft
Ska odlingsbädden innebära omställning till fullo ska transporter med fossilt bränsle elimineras, vilket i praktiken innebär att så lite som möjligt ska köpkonsumeras. Om inget köps uppstår inte heller avfall som måste hanteras genom källsortering eller sopförbränning. Genom att minimera behovet av pengar och skapa lokala och naturliga kretslopp av resurser minskar beroendet av den omgivande globala infrastrukturen och graden av självförsörjning och resiliens ökar i samma takt.

Jag strävar efter att använda resurser som finns i min närmiljö istället för att köpa material från avlägsna platser. Jag är lyckligt lottad ute på mitt lantställe då det är gott om användbara resurser där. Det finns sten, grus och sand från ett litet närbeläget grustag. Det finns gott om organiskt material i form av löv, gräsklipp, vallört, nässlor, trädkvistar och annat växtmaterial. Regnet faller från himmelen och alla tak samlar regnvatten till bevattning. Den ur odlingssynpunkt största bristen är att det inte finns gödsel från djur tillgängligt i närheten. Detta kompenserar jag genom att marktäcka, bygga upp komposter, vattna med urin och gödselvatten skapat genom att nässlor och vallört får lösas upp i vatten. Jag odlar också särskilda växter för gröngödsling och i växtföljden finns kvävefixerande ärt- och bönväxter.

Även i staden finns det mängder av användbara och gratis resurser för den som är kreativ. Kartonger från affärer och källsorteringsrum, växtmaterial att kompostera, gräsklipp till marktäckning, virke från containers osv. I staden ses ofta naturen som avfall och mängder av organiskt material packas i svarta sopsäckar och körs iväg till deponeringsplatser. Denna förnämliga resurs kan tiggas av områdets villägare och fastighetsskötare. Än så länge faller också regn i städerna och lämpligt är att anordna insamling i närheten av odlingsbädden.

Lämpliga växter och växtföljd
Alla växter som har ett grunt rotsystem kan fås att växa bra även med bara ett tunt jordlager. Några sådana växter är sallat, rädisa, dill och spenat. Även grönsaksfrukter som gurka, squash och pumpa fungerar fint, men då behövs extra tillskott av näring i jorden. Också ärtor och bönor kan fungera det första året och fördelen med dessa är att de genom ett samarbete med bakterier på rötterna kan fixera kväve ur luften och göra det tillgängligt i jorden. I de odlingsbäddar jag skriver om föreställer jag mig följande växtföljd: (1) potatis, (2) ärtor och bönor, (3) gurka, squash och pumpa, (4) bladgrönsaker, (5) grunda rotfrukter, (6) ärtor och bönor, (7) kålväxter, (8) djupa rotfrukter och (9) potatis osv.

Varje år byggs bädden upp genom ständig marktäckning med gräsklipp och löv, tillförsel av kompost, sand och djurgödsel samt genom att alla växtrester efter skörd lämnas kvar på bäddens yta. Genom marktäckning minskar vattenbehovet, näring tillförs i långsam takt och oönskade växter hindras att sprida sig.

Odlingsbäddar på Lövudden
Av ”vår” bonde på landet har vi fått låna en bit mark som vi kallar FÄLTET. Detta ligger placerat åt öster mellan bostadshuset och en raserad ladugård. Marken som är på cirka 2000 m² består av en igenvuxen åker- och betesmark som tidigare tillhört den lilla jordbruksfastigheten Lövudden. Jordmånen är mycket tung lera med vissa fuktiga partier och var kraftigt beväxt vid övertagandet med allehanda och väletablerade växter som brukas kallas rotogräs, varav brännässla, hundkex, kvickrot, tistlar och gråbo är synnerligen väl representerade.

Det känns härligt och förmånligt att ha en bit mark att arbeta lite grövre och större med och idéerna är många. Under första året inventerades området för att se vad som fanns och var olika saker kan ha sin plats. Ett stort tält på 6×4 meter sattes upp under sommaren för att fungera som utekök, matsal och kursplats. En aspdunge röjdes ut för att skapa en solvarm plats för en kommande dome, vars byggnadsmaterial kommer från de nedsågade asparna. Några odlingsexperiment började utföras t.ex. med långa odlingsbäddar för ”stapelgrödor” som byggs ovanpå marken och odlingscirklar för diverse grönsaker, majs och spannmål. Vi ville också arbeta med det vatten som rör sig på och under marken på delar av fältet. Ungefär en tredjedel av fältet klipptes upp med vår duktiga elgräsklippare med uppsamlare och klippet användes direkt till marktäckning på odlingsbäddar och odlingscirklar.

I år har vi hittills anlagt en ny 10 meter lång odlingsbädd för årets potatis, klippt upp mer yta och börjat bygga ett växthus mot den raserade ladans grundmur. Vi har också grävt ut en av två dammar som ska stanna upp det förbipasserande vattnet och samtidigt får vi en extra buffert för bevattning samt en varierande vattenmiljö med plats för många växt- och djurarter.

Odlingsbädd för potatis
Anledningen till att jag valt att etablera en odlingsbädd ovanpå marken istället för att gräva är att jorden består av supertung lera totalt genomvuxen av växter med kraftigt rotsystem. Platsen för den här beskrivna bädden är dessutom periodvis fuktig med stående vatten i gropar.

Då jag inte önskar att etablerade växter omedelbart ska växa igenom odlingsbädden och ta över den så bottnade jag med diverse plast jag samlat på mig. Det kan vara sjok av byggplast, sopsäckar eller trasiga presenningar samt en utsliten stor matta jag fick av grannar. Alternativa material kan vara skivor av trä eller takplåtar. På icke växande underlag som asfalt behövs inte detta tätskikt.

Ovanpå detta placerades flera lager av kartong jag plockat från ett källsorteringsrum i Linköping. Även dagstidningar kan fungera i detta lager.

Det första lagret med organiskt material kan bestå av tunna kvistar och mer fibriga växtdelar. Nästa lager ska vara tjockt och komponeras av löv, diverse räfsat material från omkringliggande marker, fjolårsgräs och delvis förmultnad halm eller ensilage samt gräsklipp. Materialet kan ympas med lite jord eller kompost för att påskynda nedbrytningen och är det för torrt skadar det inte att tillföra vatten. Trampa gärna omkring i materialet så att det packas samman.

Så var det dags för sand och åter sand. På denna 10 meter långa sträcka fylldes det på med 16 rullebörar sand. Det kunde varit dubbelt så många men jag orkade inte mer just då. Sanden kan med fördel blandas med jord, gräsklipp eller välbrunnen djurgödsel om sådant finns tillgängligt.

Den förgrodda potatisen bars nu högtidligt ut och sammanlagt placerades 120 sättpotatisar ut fördelade på tre rader. Varje potatis lades ner i en liten grop som formats med handen. Ovanpå detta tömdes förra årets sållade trädgårdskompost ut i ett tunt skikt och även här blev det 16 rullebörar. All sparad vinterurin späddes med vatten och vattnades ut över odlingsbädden med handkanna.

Det hela fullbordades i kvällssolen med att elgräsklipparen klippte halva fältet och gräsklippet ströddes ut över potatisbädden. Nu får det hela sköta sig själv några veckor. När potatisblasten växt upp genom gräsklippet fyller jag på med mera sand och gräsklipp efterhand. Några gånger vattnas det med gödselvatten och vid behov stödvattnas med insamlat regnvatten. Skörden är enkel då potatisen ligger ren och fin ovanpå det organiska bottenmaterialet och kan krafsas fram med händerna.

Inte kan väl en odlingsbädd göra skillnad?
Jo, det kan den!
Att skapa en odlingsbädd är väl ingen politisk handling?
Jo, i allra högsta grad en av de mer konkreta!
En odlingsbädd är tung politik.
Men vi behöver bygga 100 000 odlingsbäddar.

Jan Gustafson-Berge

Snart slut på 10 000 år av ingprocesser.
Kommer du på fler kan du mejla mig dina ingord.

Alienering
Arbetsdelning
Centralisering
Datorisering
Differentiering
Digitalisering
Distansering
Domesticering
Effektivisering
Ekonomisering
Elektronisering
Fragmentisering
Genmodifiering
Gentrifiering
Globalisering
Idolisering
Individualisering
Indoktrinering
Intellektualisering
Isolering
Kapitalisering
Kemikalisering
Kolonisering
Kommersialisering
Koncentrering
Kontaminering
Kopiering
Likriktning
Manipulering
Maximering
Medikalisering
Mekanisering
Militarisering
Minimering
Modernisering
Modifiering
Monokultivering
Monopolisering
Nivågruppering
Nyliberalisering
Privatisering
Rationalisering
Robotisering
Segregering
Sektorisering
Specialisering
Standardisering
Sterilisering
Storskalning
Syntetisering
Särskiljning
Teknologisering
Uppdelning
Uppskalning
Urbanisering
Utarmning
Utrotning
Vinstmaximering
Övervakning

Jan Gustafson-Berge

Vissa saker bara helt naturligt knackar så där lite försynt på dörren till ens medvetande när det är dags. Det handlar här inte om döden utan snarare livet och växternas förmåga till förökning. Visst visste man om att det fanns, men det fanns inte som en aktiv medvetenhet. Plötsligt börjar min levande trädgård att producera plantor och jag tackar och tar emot.

Jag har flera gånger försökt att driva fram lite ovanligare plantor från köpt frö och insett att det kan vara svårt. Växterna klarar det givetvis bäst själva om de har bra förutsättningar och några aktuella exempel på detta i min trädgård är smultronmålla, mangold, svinmålla, cikoria, kummin och baljrädisa. Genom att låta några exemplar av olika växter gå i frö på odlingsbäddar  eller i egna odlingslådor och fröa av sig på jordytan kommer massvis med plantor att växa fram året därpå.

Smultronmållaexplosionen
Förra året lyckades jag med stor möda driva fram två ynkliga plantor smultronmålla som dessutom lyckades överleva transport ut till landet. De två plantorna sattes i en liten odlingslåda och fick fröa av sig på hösten ner på jordytan. I år tackade den för visat intresse med en fantastisk plantexplosion. Min uppgift blir nu att gräva upp de små pigga och friska liven och sätta dem i krukor för ytterligare tillväxt. Därefter ska de sättas ut på lämpliga ställen och förhoppningsvis etablera självförökande små växtsamhällen där jag kan skörda blad och bär att äta, samt se dem uppfylla världen.

Mangolddansarna
Jag är ingen älskare av mangold vilket ju är synd och skam på en så produktiv växt. Förra årets mangold fick helt enkelt bara växa på till en magnifik höjd av 1,5 meter. Jag satte ner en rejäl pinne, tjudrade fast mangolden där och när rymden uppfylldes av miljoner mogna mangoldfrö krafsade jag ner dem på marken i ett tjockt täcke. Nu får jag ordentligt betalt för detta genom att på odlingsbädden, där jag tänkt ha och också sått frö till olika rotfrukter, det nu dansar ungdomliga mangoldister i färgglada kläder i en yster dans. Jag får väl ta mangolden till mitt hjärta, gräva upp och kruka ett antal plantor och hitta en ny odlingsbädd till dem.

Baljrädisornas återkomst
En annan växt som också fick fröa av sig tämligen fritt var den nya bekantskapen ”baljrädisa”. Det är en rädisa där man istället för roten äter de gröna fröbaljorna. De kom i hundratal och goda var de. I en odlingslåda och i en växtbädd i ett växthus där de växte förra året kommer nu nya rädisor. Jag låter de vara där för att se om det blir några fröbaljor att äta upp även i år. Fröna klarade också av vinterns vistelse i trädgårdskomposten och där kompost spridits ut spirar rädisor för fullt. De orsakar inga problem eftersom de lätt dras upp och fungerar som gröngödsling eller enkelt täcks bort med gräsklipp.

Svinmålledelikatess
Svinmålla låter jag alltid växa där den vill och ser den mer och mer som en delikat grönsak än som ett besvärligt ”ogräs”. Skörden är enklast tänkbara då det bara är att gå omkring och nypa av översta delen av plantan, som sedan svarar med att producera flera nya skott på samma planta. Några utsprida plantor låter jag vara så att de kan sprida sitt frö för vinden. I år odlar jag bondbönor i en odlingsbädd där det också kommer väldigt många svinmållor. Jag ska se om dessa två växter kan trivas tillsammans.

Trevliga tvååringar
Tvååriga växter passar bra att ha i en odlingslåda där växtens olika generationer kan finnas sida vid sida. Första året kommer blad att skörda som kryddklipp, salladsblad eller ingrediens i annan matlagning. Sent första året eller tidigt andra året kan rötter skördas, samt frö skördas. De ettåriga plantorna kan även krukas och planteras ut på lämpliga platser för fortsatt spridning i omgivningen. Cikoria sprider sig gärna ut i trädgården och slår sig ner där det passar. Det finns ingen vackrare blå färg än den på cikoriablomman, så jag kan inte stå emot deras existens.

Över- och underjordisk verksamhet
Några växter skickar ut utlöpare antingen över och under jordytan. På ovansidan arbetar bl.a. jordgubbar och smultron. De nya babyplantorna grävs upp och planteras i krukor för att komma igång med växandet varefter de vid lämpligt tillfälle planteras ut i jorden. En växt som arbetar underjordiskt är hallon vilken skickar ut rötter åt sidorna några centimeter under jordytan. Vid lämpliga platser utvecklas ett rotskott och upp över markytan kommer en ny hallonplanta. Denna planta kan grävas upp med en liten rotbit kvar på ömse sidor om skottet, krukas ett tag för etablering och därefter planteras i ett nytt hallonland.

Vi planerar att plantera ett trädstråk på vårt fält och har för detta syfte börjat samla in olika busk- och trädarter som kan passa i ett sådan stråk. Många träd slår upp rotskott eller förökar sig med frö och kan grävas upp som unga plantor. Vårt stora körsbärsträd utvecklar små miniträd genom att nedfallande kärnor gror i odlingslanden där de lätt kan grävas upp, krukas och stå på tillväxt innan utplantering.

Nya buskar kan fås genom avläggare vilket innebär att grenar böjs ner och förankras mot marken och utvecklar då rötter direkt från grenen, varefter grenarna kan klippas av och planteras som en ny buske.  Unga skott och grenar kan också klippas av som sticklingar och planteras i fuktig sand varefter rötter utvecklas och en ny buske kan planteras i jorden. Detta fungerar bl.a. bra på vinbärs- och krusbärsbuskar.

Att ta hand om plantor är roligt och sparar pengar genom minskat behov av plantinköp. När den egna trädgården är full av växter blir plantorna en gåvovara, en bytesvara och eller något att sälja för att få in pengar. Att utveckla en egen plantskola är en av många vägar till ökad självförsörjning och befrielse från det som bullrar och ryker så förskräckligt i fjärran.

Jan Gustafson-berge

I en annan text här på bloggen har jag tidigare skrivit om hur jag började bygga ett växthus av ett alldeles särskilt slag och därmed kom in i funderingar kring dåtid, nutid och framtid. I all korthet bygger jag ett växthus mot grunden till en raserad ladugård och idén är att bara bygga med det material som byggnaden erbjuder (med vissa undantag som gamla fönster eller byggplast).

I allt mitt byggande här på Lövudden försöker jag följa ett antal ekologiska byggprinciper som mera utförligt finns beskrivna här. Principerna sammanfattas under följande rubriker som är: Naturliga resurser och råvaror, lokalt förekommande naturmaterial, återbruk, val av byggnadsteknik, långsamhet, anpassning och varsamhet, mikrolokala kretslopp och förnyelsebara flöden, sparsamhet, miljöskonsamhet, hälsa och skönhet och nollekonomi.
Det här bygget uppfyller alla av principerna, särskilt om jag lyckas få tag på begagnade fönster från den närmaste omgivningen.

Budskap från växterna
Men här fanns också något ytterligare, något djupare, något vidare, något längre in, något väldigt viktigt i min längtan och strävan. När jag såg de två växande träden, en björk och en tall, som växte direkt ur en multnande stock förstod jag vad det handlade om. Här fanns ett kretslopp så tydligt inför mina ögon. En timmerstock som en gång varit ett växande träd höll nu på att återgå till naturen, brytas ner och förmultna och nedbrytningsprocessen erbjöd nu en växtplats för nya träd.

Pågående nedbrytning
Hela den raserade ladugården är på väg att återgå till naturen. De ingående materialen gör det dock i olika hastighet. Trävirket bryts ner först, därefter följer olika föremål av järn såsom spik och smidda konstruktionselement. Takpannorna som tillverkats av bränd lera är mera motståndskraftiga, men vatten och minusgrader får dem att gå sönder i mindre och mindre delar. I denna process träder jag in med avbrytning genom att samla in ”överlevare”, dvs. hela takpannor som lagras torrt i väntan på ett tak att täcka och dels genom att slå sönder redan trasiga takpannor som används som golv- och grundmaterial i växthuset. Det finns också några mera motståndskraftiga material i byggnaden i form av galvaniserade vattenrör vilka jag återanvänder samt gamla blymantlade elledningar vilka samlas in och källsorteras som elektronikskrot.

Växthuset byggs alltså av ett material som redan rör sig mot jord genom biologiska och mekaniska nedbrytningsprocesser. Under några år kan växthuset fungera som ett rum, en behållare eller en kropp som möjliggör produktion av livsmedel. I växthuset existerar ett samtida uppbyggande och nedbrytande, en plats där död och liv dansar tillsammans och där vi människor kan pyssla, glädjas, dricka gott kaffe och skörda tomater. Växthuset blir ett hus som växer och ett växande hus som det växer både inuti och utanpå. När växthuset lämnas i fred, bryts det så småningom ner och blir en hög med organiskt material där det förmodligen växer gräs, nässlor och några björkar.

Enkelt och postapokalyptiskt byggande
Detta byggnadsverk närmar sig några av de mera extrema målsättningarna i det som jag kallar det enkla byggandet och som uttrycks så här: Den enkla byggnaden återgår i naturens kretslopp utan att lämna några större spår och utan att ha skadat omgivningen. Den enkla byggnaden är bara en tillfällig ansamling av energi och resurser som utan människans omsorg bryts ner och strömmar vidare.

Kanske är jag också inne och smakar på det postapokalyptiska byggandet? Låt oss säga att globala K har tryckt på knappen, lagt ner, slagit i taket, gått in i väggen, dragit ur sladden, slutat fungera och upphört att leverera. Då finns bara det som råkade finnas till hands. Då gäller det att fortsätta levandet enligt helt andra förutsättningar.

Uppbyggnad av odlingsbädden
Själva odlingsbädden byggdes upp av lokalt organiskt material. I botten lades trasigt taktegel som sönderdelats ytterligare med ett spett. Detta lager skapar en jämn och fast yta som är både dränerande och vattenbuffrande. Nästa lager bestod av nässla, hundkäx och högt gräs som slagits med lie när en väg ordnades fram till växthuset.

Ovanpå det gröna fylldes på med grovsållat material från en kvistkompost. Materialet trampades ner för att odlingsbädden inte skulle sjunka för långt ner efter hand. Därefter följde fyra rullebörar med sand från det närbelägna grustaget, vad som fanns i kökskomposten samt ytterligare fyra rullebörar sand. Idén var därefter att överst ha jord framsållad från platser där olika byggprojekt pågår. Detta skulle få räcka som start för plantorna och efter hand skulle jag fylla på med gräsklipp och vattna med gödselvatten.

Brist på jord och gödsel
Ur en gråmolnig himmel kan solen plötsligt bryta fram. I ett läge av brist kan plötsligt ett överflöd uppenbara sig. Det kan låta märkligt, men här på Lövudden är det brist på jord lämplig för grönsaksodling och gödsel. Visst finns det jord i form av igenvuxen åker, vall och betesmark som dock inte är så lätt tillgänglig för en man med handredskap. Visst finns det en bondgård i närheten men de har bara flytgödsel lämplig för stormaskinell hantering. Så jag gräver där det ändå ska grävas på tomten och sållar fram skaplig jord, blandar med sand från grustaget och den kompost som blir varje år samt tillför näring med gödselvatten tillverkad av nässlor och vallört. Ibland köpes det också några säckar med ko- eller hönsgödsel.

Ladugårdens hörn
Det finns ett hörn på den gamla ladugården som ligger lite mera fritt och synligt. Delar av den murade grunden har gått sönder och rasat ner på marken. Jag har haft tanken att röja rent hörnet, mura upp den trasiga grundmuren igen och bygga en enkel konstruktion med tak. Här skulle det bli en gratisloppis och vad det är ber jag att få återkomma till. Jag hade också sett att det under de murkna brädorna stack fram lite packad halm. Den ville jag nu komma åt för att lägga i växthusets odlingsbädd. Jag röjde bort virket och hittade några delar som kunde användas till växthuset. Alla trasiga takpannor kastades ner på marken framför växthuset för att bilda grunden till en sittplats. Hela takpannor staplades på skyddad plats för att bli takbeläggning till gratisloppisen.

Plötsligt bröt solen fram genom mörka moln. Varför gå över ån efter vatten? Varför gå över ån för att hitta gödsel? Det visade sig att jag hamnat ovanpå en gammal ströbädd för både kor och får. Den var 30 cm. tjock och blandad med murknade brädrester hade jag här en fin näringskälla till både växthuset och resten av mina odlingar. Hink efter hink sållades genom ett grovt galler och tömdes i odlingsbädden som svämmade över av välbrunnen gödsel. På eftermiddagen fick plantorna känna in sig några timmar innan de planterades på sin nya levnadsplats.

Fortsättning följer.

Jan Gustafson-Berge

Det kom ett mejl.

Hej Jan! Hoppas allt är bra med dig! Vi har funnit oss väl tillrätta på vår nya gård. Skönt att den långa flytten äntligen är slut!
Var vill du att gödseln ska läggas? Det kommer en lastbil och kör bort det till Lövudden under morgondagen.

Gödselbristens tid är över. När jag kom hem efter ett möte med konstnärer utanför Valdemarsvik låg det ett berg av hästgödsel på fältet tvärs över vägen. 4 stycken lastbilslass med sammanlagt 25 ton gödsel. Imorgon börjar rullebören att rulla in gödsel till olika odlingsprojekt.

Frilandsgurkorna kommer att få en rejäl bädd att växa i.
Odlingscirkel VI får ett tjockt lager med gödsel ovanpå det gröna lieslagna materialet.
Gamla presenningar kommer att bottna i en ny 10 meter lång odlingsbädd där gödseln läggs upp ovanpå som en hög och lång kompostlimpa som får ligga till nästa år.
Alla växter i hela trädgården kommer att få ett tillskott av grovt sållad gödsel.
Resten stackas på fältet i snygga högar så länge.

Tack så mycket hästarna!

Jan Gustafson-Berge

Jag har gjort några tappra och ganska misslyckade försök att sticka tidigare under min levnad. Första gången var i mellanstadiet under textilslöjden där jag åstadkom en polkagrisrandig halsduk. Andra gången var kring de 25 åren då jag inspirerad av min kvinnliga livskamrat stickade en hyfsad kofta. Ullgarnet var dock av det stickiga slaget som kliade och skavde på halsen och den vred sig som den själva ville, så den blev inte så skön som jag hade hoppats. Hittills har jag sedan levt på min hustrus flitiga och professionella stickande.

Min första filt som var i rött, lila och gråskala stickade jag under mitt köpstoppsår 2009. Jag ville lära mig sticka på ett enkelt vis och köpstoppet satte dessutom gränser för hur garnet skulle införskaffas. Inget nytt garn fick köpas, jag var utlämnad till att köpa begagnat, hitta eller få garner. Jag stickade på med enkla maskor efterhand som garn dök upp och med denna metod tog det ungefär ett år att få filten färdig.

På den här vägen har det fortsatt och hittills har jag klarat råvaruförsörjningen till en mindre del genom att jag fått några nystan i present någon enstaka gång. Efter att ha städat bland min hustrus ganska många påsar och lådor med diverse garn fick jag fram ett antal nystan och härvor av ullgarn som passade. Jag har också repat upp några halvfärdiga tröjor samt fyndat ganska mycket garn från ett återbruk i mitt bostadsområde. Några påsar med blandat garn har också köpts in genom årens besök på diverse loppisar.

Den gröna filten blev den andra jag gjorde enligt samma metod. Trådarna fäster jag genom att knyta samman garnändarna och låta knuten vara synlig. Detta sätt har sedan utvecklats till ett eget formelement och jag tillför i slutet fastknutna garnbitar någorlunda jämt fördelat över filtens båda sidor. Kanske filtarna därför kan kallas för ”mycket glesa ryafiltar”.

Filten byggs upp av enbart räta maskor där varven stickas fram och tillbaka på en rundsticka. Jag stickar varje filt i tre långa remsor som sedan sys samman. Varje remsa är cirka 190 cm. lång och 70-80 maskor bred. Det går 16 varv per decimeter. Sammanlagt kommer det att finnas cirka 70000 maskor i varje filt. Det går kanske också an att kalla min teknik för ”trasmatte-stickning” då mönstret är klassiskt trasmattelikt?

Det hela har utvecklats till att jag skaffat flera rundstickor och nu har flera filtar på gång. Det finns fem filtar klara. Den tredje blev röd/orange/rödlila och den fjärde gul och den femte brun/gul/ockra/beige. På vilande gång på grund av garnbrist är en i gråskalan, en blå/blågrön/blålila samt en åttonde mixfilt skapad av alla överblivna restgarner i alla möjliga färger. Filtarna stickas för att passa i de olikfärgade rummen i mitt fritidshus Lövudden.

Att sticka på detta enkla vis har visat sig vara både en avkopplande och stillsamt påkopplande verksamhet. Det är mycket trevligt och vilsamt att krypa upp i soffhörnet eller sitta i läsfåtöljen och sticka några varv då och då. Samtidigt som det skapar ett lugn, inträder jag ofta i ett nytt, meditativt och kreativt medvetandetillstånd, i ett landskap med suddiga gränser. Tankarna börjar vandra omkring lite som de själva vill. Resultatet har blivit en massa användbara uppslag och bra idéer jag har haft stor nytta av i min verksamhet och mitt vardagsliv. Varje maska i filtarna representerar en tanke, så det blir ganska pratiga och allmänbildade filtar.

Jan Berge

Ett grupp konstnärer verksamma i trakterna runt Valdemarsvik arrangerar tillsammans en sommarutställning med ett varierande innehåll, med representation av flera metoder och material.
Utställningen är belägen i Brårums gamla skola med högt i tak och ett underbart ljus, perfekt för en utställning.

Jag medverkar med tre objekt.
1. Gamla och nya filtar jag stickat på i flera år. Om detta projekt kan du läsa mer här.
2. En kortare text bestående av stora, utsågade och målade bokstäver som formar meningen ”MÄNNISKAN TILLHÖR JORDEN”.
3. De två första skulpturerna födda ur ett nystartat projekt jag döpt till ”LADUGÅRDEN”. Här undersöker jag de krafter och energier som finns i en raserad ladugård vid mitt fritidshus. De visar sig i form av väsen vilka jag gestaltar som skulpturer. De två första är en cyklop och en ko.

Jan Berge

Det finns många existenser som tycker om grönsaker och andra saker som odlas i en trädgård. Visst kan man dela med sig av livets goda till en viss del, men man vill också ha merparten av skörden för eget bruk, att äta under säsong och lagra för kommande tider.
Det finns alltid en anledning till det som sker. Så första steget är att vara närvarande tillsammans med växandet, gå den dagliga rundan, studera och fundera, försöka förstå hur det fungerar och hänger ihop.

Förebyggande åtgärder
Det finns några allmänna grundläggande och förebyggande åtgärder för främjande av växternas sundhet och därmed deras motståndskraft mot sjukdomar och skadedjursangrepp.

1. Ökad jordkvalité genom marktäckning, algmjöl, stenmjöl och träaska.
2. Rikligt med kompost som tillför organiskt material, håller en bra vätskebalans och ökar andelen nyttiga mikroorganismer.
3. Bruk av växtföljd.
4. Sortval (motståndskraft och resistens) och klimatzonsanpassning för de växter som odlas.
5. Bevattning, ljus-, vind- och värmeförhållanden. Brist eller överskott stressar växten som då blir mera mottaglig för sjukdom och olika angrepp.
6. Mångfald med ett rikt och varierat växt- och djurliv fås genom närvaro av många olika sorters växter, lokalt förekommande växter, blommande växter, kryddträdgård samt en rishög och lite klädsam ”skräpighet” i din trädgård.
7. Inga kemiska bekämpningsmedel.
8. Den dagliga rundan gör att problem upptäcks på ett tidigt stadium. Var närvarande, titta noga och ingrip i tid.

Växt och människa
Tänk att människa och växt är likadana. Så vad gör du för att hålla dig själv frisk, glad, lycklig och motståndskraftig? Stressfaktorer som brist på ljus, näring och vatten, extrem yttre påverkan m.m. bryter ner motståndskraften, får växten (människan) att tappa fokus och närvaro vilket lättare leder till försvagning och sjukdom.

Några skadedjur
Bladlöss, fjärilslarver, fåglar, fårad öronvivel, harar, harkrankar, hoppstjärtar, jordflylarver, jordloppor, kaniner, knäpparlarver, myror, nematoder, ollonborre, rotlöss, rådjur, skinnbaggar, sniglar, sorkar, spinnkvalster, tripsar, vildsvin och vita flygare.

Några växtsjukdomar
Bladmögel, bomullsmögel, groddbrand, gråmögel, mjöldagg, rost, skorv och virussjukdomar.

Medel och metoder
Vegetabiliska och mineraliska växtskötselmedel och tillhörande metoder:

1. Olikartade växters inflytande på varandra och samodling. Exempel är lök/morot, sallat/kålväxter, tomat/kålväxter samt vitlök/jordgubbar. Viktiga repellenter (har doft som stöter bort vissa insekter) är krasse, sallat, lavendel, ormbunkar, mejram, sötväppling, vitlök, kejsarkrona, hundtunga, tagetes, gräslök och malört.
2. Mekaniska åtgärder som fiberduk, nät, fladdrande remsor, klister, vattenbesprutning, fällor och den dagliga rundan.
3. Vegetabiliska växtskyddsmedel (allmänt stärkande) – åkerfräken, brännässla, kompost- och gödselvatten.
4. Mineraliska växtskyddsmedel – stenmjöl, lerjordsmjöl, lera, algextrakt, kalkalgmjöl och andra medel.

Bekämpningsmedel
Olika medel som kan användas för bekämpning av skadedjur:
Renfana, malört, pyretrum, rotrenon (Derris), Kvassia, nikotin, bikarbonat, vinäger, chili, träaska, mineraliska och vegetabiliska oljor samt såpa och rödsprit.

Biologisk bekämpning kan ske med hjälp av nyttodjur (predatorer).
Nyttoinsekter i din trädgård är bl.a. blomfluga, geting, jordlöpare, nyckelpiga, näbbstinkfly, parasitstekel, stinkslända och tvestjärt.

Trädgårdsapotek
Du kan odla eller understödja växter i din trädgård eller i omgivningen som kan användas som ingredienser i ett aktivt trädgårdsapotek. Vanligt förekommande växter i detta apoteket listan nedan.

Växtdelar kan färska eller torkade beredas på flera olika sätt. De kan dra i kallt eller kokande vatten, kokas cirka 20 minuter i vatten eller fermenteras (jäsning). Allmänt kan gälla att blad, knoppar och blommor kan dra i kallt eller varmt vatten likt ett vanligt örtte. Hårdare växtdelar som rot, stam, frukter och frö kan kokas 10-20 minuter. Vätskan skiljs från växtdelarna genom silning för att sedan med eller utan spädning vattnas eller sprutas ut på växt eller på mark.

Brännässla (Urtica dioica) Blodet.
Chili (Capsicum annuum, Capsicum chinense)
Ek (Quercus robur) Kalkhalt och skelett.
Gräslök (Allium schoenoprasum)
Gul lök (Allium sepa)
Indiankrasse (Tropaleum majus)
Kamomill (Matricaria chamomilla) Problem i slemhinnor och mag-tarmkanal.
Kvassia (Quassia amara)
Lavendel (Lavandula augustifolia)
Malört (Artemisia absinthum)
Maskros ( Taraxacum officinale) Levern.
Pepparrot (Armoracia rusticana)
Rabarber (Rheum rhabarbarum)
Renfana (Tanacetum vulgare)
Rölleka (Achillea millefolium) För njurar, urinblåsan och urinvägarna.
Smörgåskrasse (Lepidium sativum)
Tagetes (Tagetes sp.)
Tomat (Solanum lycopersicum)
Träjon (Dryopteris filixmas)
Valeriana/Läkevänderot (Valeriana officinalis) Lugnande för nervsystemet.
Vallört (Symphytum officinale)
Vitlök ( Allium sativum)
Vänderot (Valeriana officinalis)
Åkerfräken (Equisetum arvense) Förebyggande verkan mot svampsjukdomar genom kisel och ljuskvalité.
Örnbräken (Pterilium aquilinum)

Biodynamiska preparat
Kompost, jord, växter och hela odlingssystemet ses som en levande organism i den biodynamiska odlingen. Man använder växter som representerar de viktigaste organsystemen i en högre organism, som också finns i lägre organismer men då mindre differentierade. Dessa växter är specialister i växtriket på liknande sätt som organ och organsystem är specialister i djur och människor.

Källor
Arman, Kjell, Biodynamisk trädgårdsodling, Larson, 1989, 91-514-0235-1
Israelsson, Lena, Handbok för köksträdgården, W&W, 2007, 978-91-46-21595-0
Sandskär, Boel, Växtskyddsmedel i ekologisk odling, Jordbruksinformation 24/2005, Jordbruksverket, ISSN 1102-8025
Schmid & Henggeler, Biologiskt växtskydd i trädgården, Bokskogen, 1986, 91-7776-023-9

Jan Berge

Ett händelseförlopp kan veckla sig på flera sätt. Det kan invecklas, förvecklas, utvecklas, avvecklas, frånvecklas, tillvecklas, uppvecklas, kringvecklas och snabbvecklas.
Byggandet på Lövudden har i linje med detta vecklat sig i både förväntade och oväntade, nya och gamla krumbukter och kringelkrokar.

Brygga
Under vintern fick sig bryggan förvånansvärt nog ingen törn av den kraftfulla isen och jag slapp därför hämta tillbaka vrakresterna och bygga upp den igen som tidigare år. Grannarna har börjat engagera sig alltmera i bryggplatsen och gett mig mera energi till att utveckla finliret på bryggan. Badstegen sitter i år ordentligt fast. Landgången har blivit förstärkt och en fast bänk har placerats på bryggan. Vår båt har bytt sida och fått en bättre låsanordning. På andra sidan har en mindre strand grävts fram till glädje för badande småbarn och deras föräldrar.

Växthus I och II
De första två växthusen har varit i byggvila i väntan på att virke ska uppenbara sig. I samband med rivning av det uthus som ska bli gäststuga kommer detta att ske. Då ska växthusen förses med en norrvägg av brädor och odlingsbäddarna lagas och bli högre för att kunna rymma mer odlingsjord.

Växthus III
Om detta växthus och mina därpå följande funderingar kring tiden, varandet och postapokalyptiskt byggande har jag tidigare skrivit om här och där.
Tomaterna och gyllenbären i den stora och av historisk gödsel välmatade odlingsbädden växer på alldeles förträffligt i det icke existerande växthuset. Under en kurs om permakultur byggde deltagarna vidare på framdelen av växthuset med murkna stockar och fortsatte skapa golvet med krossade tegelpannor. Även växthusets sidor ska förses med odlingsbäddar och i mitten av växthuset ska det gå att sitta och njuta av värme, växande, varande och viskande visioner.

Tält
En plats under tak är av stort värde och ger många möjligheter. Grundorsaken till det stora tältets inköp var en återkommande släktvecka med 20-30 personer närvarande. Första året började vi inreda tältet med diskbänk, arbetsbänk, små cafébord och stolar. I år har det tillkommit hyllor för porslin och köksutrustning, en bänk för gasspis och ett stort bord att arbeta och äta vid. Nästa år kommer ett kylskåp och ett matskafferi att finnas på plats. Dessutom visade sig tältet fungera perfekt som växthus vid fönstren åt söder, arbetsplats för målningsarbeten, kurslokal och allmän avställningsplats. Regnvattnet från ena takhalvan samlas numera också upp med hjälp av en upphängd vattenränna. Funderingar finns på att förstärka tältets regelkonstruktion så att det kan stå uppe året om.

Dome
Detta byggprojekt har varit stillsamt sovande. Området bakom domeplatsen har under sommaren röjts på hundratals unga aspträd och samtidigt har lämpliga och lite större aspar sparats, vilka kan bli byggelement till domen. Dome-sticering pågår.

Stenåldersboplats
Om det enkla byggandet har jag skrivit tidigare i slutet av texten ”Bakåtsträvande byggande”. Idén med detta projekt är att bygga och verka enligt de principer som styrde livet under neolitisk tid i det aktuella geografiska området som idag är sydöstra delen av Östergötland. En plats för hyddan är utsedd och likaså en yta för tidsenlig odling. Kanske arbetet med detta kan starta under senhösten eller vintern. En odlingsyta ska brännas och hackas fram, hyddans grund ska grävas och stensättas, verktyg och redskap ska tillverkas.

Jordhydda med vedhus
Efter ett utsträckt arbete under en treårsperiod är nu hyddan i princip färdig för vistelse. De senaste arbetena har inneburit att sätta in egentillverkade fönster, inreda med köksavdelning, bord och sovbädd samt att göra växtterrasser längs hyddans ytterkanter. Ett vedhus har spikats samman med stammar från en stor fälld hassel och många fällda ungaspar.

Dasspalats med komposteringshus
Det nya utedasset är färdigsnickrat invändigt och väntar på grundmålning med linoljefärg och påföljande kulörsättning. Det första lagret grästorv är lagd på taket som nu kan förses med vindskivor och vattbrädor. Ett grenhus som ska dölja och skydda latrinkomposterna från regn är påbörjat. Huset är byggt av trädgrenar som uppkommer vid röjning och stamkvistning av träd i det närliggande området. En 12-voltsanläggning med solcell, regulator, batteri och lampor finns tillgänglig men är ännu inte monterad i dasspalatset.

Gäststuga
Uthuset har slutligen blivit tömt på alla saker som stod lagrade där. Tidigare har invändig rivning utförts genom att innertak och innerväggar samt golvbrädor har tagits bort. Nu har vi brutit loss alla locklister, foder och två fönsterinfattningar och spikrensat alla dessa brädor. Nästa steg blir att plocka bort takpannorna. Ett av årets få aktiva getingbon gör dock detta moment något riskfyllt. En förteckning över det virke och arbetsmaterial som behövs för att bygga husets regelkonstruktion och täcka ytorna med skivmaterial och råspont inför vintern är klar. Gäststugan byggs på uthusets gamla gjutna grund. Det återbrukade virket blir byggnadsmaterial till ett flertal andra byggen, bl.a. ska den mesta delen användas till en liten vedeldad bastu.

Utomhusverkstad
När dörren öppnas till snickarboden efter vintern är den fullpackad med allt möjligt och det går bara med största svårighet att ta sig in i jakten på något verktyg eller någon spik. Den ganska enkla lösningen det här året blev att spänna upp en mindre presenning från snickarbodens södra gavel. Andra änden hålls uppe av metallstänger och takets spänning fixades med rep och en bräda. Efter flera dagars experimenterande lyckades vi också få till en anordning som såg till att regnvatten som samlades på presenningen hamnade i en tunna istället för att blöta ner allt som fanns under presenningen. En gammal hyvelbänk placerades mot husets gavel, några bockar och en fastskruvad skiva blev ett arbetsbord och på väggen monterades ett hyllsystem för arbetsmaterial. Denna relativt enkla konstruktion gav ny energi till hantverksarbete och konstnärligt skapande under vår och sommar.

Kommande vedförråd
Detta är en byggnad som hunnit vara mycket i tanken redan innan den är färdig. Först var den ett utekök, sedan ett materialförråd och nu är tanken att det ska bli ett nytt vedförråd som frigör utrymme i det gamla vedförrådet för diverse prylar, virke och snickerimaskiner. Bygget befinner sig i vila på grund av en självvald begränsning som innebär att jag bara får bygga med återbrukat material och jag går i väntans tider på att en stödjande väggstolpe i någorlunda rätt dimension ska dyka upp.
Post scriptum: Först trodde jag att rivandet av uthuset skulle få fram regelvirke. Det återupptagna byggandet startade först med att den yttersta betongstolpen göts. I samband med detta insåg jag att regelvirket funnits framför mina ögon hela tiden, fast då som sittbänkar kring eldstaden. Här fanns de två stolpar och den takregel jag saknade. Sittbänkarna genomgick en metamorfos och eftersom hela sittkonstruktionen kring eldstaden ändå skulle byggas om så gjorde det inget. Nu fattas det istället virke till nya sittbänkar, men de finns säkert i närheten. Det gäller bara att se på världen med nya ögon.

Tegelhus
Detta är den andra byggnationen som undersöker begreppet postapokalyptiskt byggande. Under mitten av 1950-talet byggdes torpet på Lövudden om på ett grundligt vis. Allt revs förutom delar av timmerstommen som byggdes in i det nya huset. Förmodligen användes torpargrundens stenar, murstock och tegelpannor för att i trädgården göra en terrassliknande utfyllnad med utsikt ner mot sjön Vindommen. Terrassen har en ganska brant sluttning mot söder och väster där tegelstenar syns i ytskiktet och den erbjuder en perfekt plats för ytterligare ett slags växthus och vistelsehus. Min idé är att gräva ur slänten som en solfångande halvcirkel och sortera tegelstenarna som finns där i olika fraktioner. De mer eller mindre hela tegelstenarna används till att mura upp en bakre vägg och odlingsbänkar. Golvytan beläggs med tegelstenar nedtryckta i sand och troligtvis fås här en fantastisk plats för odling och solnjutande.

Trädhus
Detta är en vision om att med hjälp av trästegar, repstegar, rep och viloplattformar ta sig allt längre upp i gårdens gigantiska vårdträd, en ek som ser ut att vara omkring 400 år gammal. Högst upp i eken ska det finnas en plattform som bär en konstruktion med väggar och tak. Här ska den som törs kunna kontemplera, få en fantastisk utsikt över bygden och även kunna sova. Detta blir en byggnad som manifesterar elementet luft och som utmanar den höjdskräck som väntar på sin förlösning och transformation till något annat. Detta blir också en plats för kommunikation, för infångande och utsändande av informationsrika signaler av digital, akustisk och optisk karaktär.

Bostadshus
Vårt bostadshus är i stort en mycket bra byggnad, byggd i mitten av 1950-talet, placerad på en torr grund och konstruerad med nästan enbart olika former av trämaterial. Huset har en av de bästa planlösningar jag upplevt och trots sin ringa yta känns det stort, behagligt och bekvämt att vistas i. Vi har inga ambitioner att varken bygga om eller bygga till detta hus. Istället arbetar vi med mindre justeringar och förbättringar. Vi har målat om alla rum i kulörer som vi gillar och arbetar med att textilera alla rummen med gardiner, filtar och mattor av egen produktion. Framförallt i köket, men också i övriga rum har nya arbetsytor och förvaringsmöjligheter skapats. Genom byggande och montering av luftsolfångare ökas ventilationen och ett visst värmetillskott sker till huset. För att komplettera den otillräckliga och långsamma uppvärmning som sker genom vedspis och köksspis med självcirkulerande och vattenburen värme, har vi installerat en braskamin i det stora allrummet. Den åstadkommer på kort tid och med en liten mängd ved en stor värme i detta rum, en värme som sedan sprider sig ut i hallen och uppför trappan till ovanvåningen.

Skafferidörr och ytterdörr har isolerats med återbrukade frigolitskivor och försetts med nya tätningslister av lin. I sommar har vi påbörjat en renovering av alla fönster med skrapning av lös färg, borttagning av löst kitt, omkittning samt målning med vit linoljefärg och en kulörsättning med gulockra på fönsterbågarnas yttre delar. För att få den goa värmen att stanna kvar något längre i huset kommer kallvinden att tilläggsisoleras med ekofibrer. Fyra solceller med en effekt på cirka 1000 watt kommer att placeras på taket och producera elektricitet till det vanliga elnätet.

Jan Gustafson-Berge

När vi fick disponera det lilla fältet bredvid vår tomt för två år sedan frågade bonden om jag ville låna åkern på andra sidan grusvägen också. Då skrattade jag och menade att det var jag inte mogen för. Men den igenväxande åkern låg där framför våra ögon varje dag och sakta började en vision och några idéer spira. Från permakulturens värld bar jag med mig idéer om ett annat sätt att bedriva jordbruk och ett växande intresse för att odla sädesslag, oljeväxter och annat kul i en lite större, fast fortfarande liten, skala.

När sedan mina vänner på andra sidan sjön först köpte en Grålle som inte fungerade så bra och sedan fick ytterligare en fungerande Grålle började vi prata om att lära oss att plöja och markbereda med dessa gamla trotjänare och i den plogfåran tar vi oss nu fram.

Vision och idéer
Jag vill lite olika saker med detta projekt och min allmänna vision och dess olika delar kan just nu uttryckas enligt nedan:
Prova lite mera storskalig odling i gränslandet mellan handredskap och maskiner.
Odla vete, råg, korn och havre för husbehov och lära mig de olika stegen med odling, skörd och beredning till livsmedel.
Prova att odla lin, solrosor, raps, senap och vissa grönsaker i större skala än vanlig trädgårdsodling.
Bibehållet djurstråk uppåt skogen, växt- och insektsstråk längs grusvägen.
Permakultur och försök med polykulturer och mångfaldsjordbruk.

Agricultura Machina Gigantica
Bonden erbjöd sig att skicka en maskinförare som kunde slå av gräset åt oss och en morgon vaknade jag klockan åtta av ett hiskeligt skramlande. Maskinföraren som skulle slå av gräset hade anlänt med sin gigantiska traktor på vilken ett tredelat slåtteraggregat fanns monterat. Jag var inte helt klarvaken så en kort stund trodde jag att moderskeppet kommit för att hämta mig tillbaka till den planet där jag föddes.

Åkern är på totalt 8000 kvadratmeter och var senast odlad med havre för fyra år sedan och har sedan dess legat i träda. En i högsta grad storskalig och oljebaserad jordbruksteknik slog på 20 minuter av gräset på en yta av cirka 4400 kvadratmeter. Efter sig spottade maskinen ut tre strängar av ordnat hö för varje vända. Gräset slogs på en rektangulär yta i mitten på åkern och en 10 meter bred remsa runt om lämnades som viltstråk och allmän vistelse för djur och växter.

Glädje och panik
Min första reaktionen var glädje (projektet är igång!).
Min andra reaktion var panik (hur ska jag kunna samla ihop och transportera bort höet som inte kan finnas kvar när det ska plöjas).
Jag föll snabbt och handlöst bort från permakulturens tankeprinciper där problem ses som möjligheter ner till ett klassiskt problemtänkande där problem är problem. Höet blev ett problem som måste bort.

Ringde några samtal för att hitta någon höätare.
Funderade och arbetade under tiden med annat.
Började tänka på höräfsor till Grållen och till fyrhjulingar.
Började tänka på egentillverkade höräfsor av trä, som genom att vara breda fram och med långa piggar skulle kunna trolla höet dit jag önskar.
Började tänka på att lägga upp en mycket lång odlingsbädd längs åkerns kanter med allt höet som grund och marktäckning.
Tog den träräfsa jag redan hade och insåg att det inte skulle vara omöjligt att flytta höet med handkraft och handredskap

Jag var tillbaka i permakulturlandet igen.

Min strategi blev att låta den yttersta strängen mot de oslagna kanterna ligga kvar som en anvisning för växtbäddens plats. Nästa sträng räfsades rakt upp på bädden. Resten av strängarna räfsades samman i par och flyttades därefter med tjuga den närmsta vägen till odlingsbädden.

Nu ska åkern räfsas klart och allt höet flyttas till odlingsbäddarna längs kanterna. Senare i höst plöjer vi med Grållen. Till våren harvar vi och gör annan lämplig markberedning. Därefter ska åkern delas in i cirka 10 stycken rektangulära odlingsytor med längdaxeln i nordsydlig riktning och med arbetsvägar emellan ytorna. Varje yta bereds, sås eller planteras och bearbetas i enligt med den planerade grödans behov.

Allt är okänt. Allt är nytt. Allt kan misslyckas eller lyckas. Mycket kan läras. Livet är spännande. Berätta gärna vad du kan om detta.
Ordet gris har börjat dyka upp i tankevärlden.

Jan Gustafson-Berge

Efter ett uppehåll med örtsaltsmakandet gjorde jag ett vårsalt i april tillsammans med deltagare på en kurs här på Lövudden. När det skramlade av tomhet i saltburken från den gången blev jag motiverad att, tillsammans med min dotter, göra en större omgång örtsalt baserad på 1 kg havssalt och aktuella växter från trädgård och skafferi. Det är gott och trevligt att ha ett eget örtsalt. Burken blir som en kär gammal vän i köket och används flitigt i många matsammanhang.

Vi prövade först att sönderdela med mixern på vår nyinköpta köksmaskin men det fungerade inte, så den gamla skakiga matberedaren med sina två vassa knivar fick göra kökstjänst igen. Havssalt och växtdelar delades upp och kördes i 6 omgångar och placerades ut på torkbrickan för en första torkning. När örtsaltet delvis torkat kan det köras i matberedaren igen för ytterligare finfördelning. När örtsaltet är helt torrt kan det malas genom en kvarn till lämplig kornstorlek. Mer om örtsalt kan du läsa här.

Ingredienserna förutom havssaltet blir alltid lite annorlunda och varje omgång örtsalt blir unik. Den här gången fanns det: Röd och grön basilika, tomat, prärielök, rosblad, ringblomma, knopp och blomma från indiankrasse, anisisop, nässla och nässlepulver, mangold, björklövspulver, chili, paprika, morotsblast, lungrotsblad, pepparrotsblad, salvia, pors, purjolök, gul och röd lök samt morot.

Jan Gustafson-Berge

Triad används här i betydelsen enhet av tre verksamheter, en trefald av något. Däremot inte som betydelsetriaden en kinesisk organisation av maffiatyp, en svensk popgrupp eller en polyamorös enhet.

Tänk efter före
Ofta har jag själv kastat mig, och även sett andra kasta sig, in i en arbetsuppgift utan större eftertanke (borde väl vara förtanke) och förberedelse. Stundens energi och iver ger måhända för en kort stund ett påtagligt resultat, men snart hopar sig problemen. Nuförtiden, klok av erfarenhet och permakultur, tänker jag igenom ett arbete ganska ordentligt innan det startar. En permakulturdesign lägger stor vikt vid funktionella kopplingar mellan olika element i designen. Här använder jag kopplingsglasögonen för att använda och skapa kopplingar mellan olika arbetsuppgifter.

Högars inneboende dynamik
Som resultat av en arbetsuppgift uppstår gärna material som behöver placeras någonstans. Det kan vara virke efter en rivning, kvistar efter en röjning eller jordmassor efter en grävning. Det till synes enklaste är att kasta materialet i en hög en bit bort från arbetsplatsen. Min erfarenhet av tillfälliga högar är att de med stor sannolikhet blir permanenta och att de skapar problem, både under tiden de existerar och när de ska tas om hand för att de plötsligt är i vägen för någon annan aktivitet.

Tänkande i flera riktningar
Innan ett arbete startar brukar jag fundera över vilket material som kommer att uppstå och om det behövs på någon annan plats och att det därför kan vara lämpligt att utföra det arbetet också. Jag kan också tänka åt andra hållet och fundera över vilka resurser ett visst arbete kan tänkas behöva och vilka andra arbetsuppgifter som i sin tur kan generera detta. Genom detta sätt att lägga upp arbetet uppstår förvånansvärt ofta triader, dvs. tre sammankopplade arbetsuppgifter och verksamheter som då kan bli temat för en dags eller en veckas arbete.

Tidsförskjutning
Ibland går det helt enkelt inte att koppla en resurs till en nyttig plats just i stunden. Då kan det vara lämpligt att anordna en särskild resursplats där visst material på ett ordnat sätt kan lagras. På så sätt fås en i tiden förskjuten kopplingsplats.

Exempel på en triad
Under en veckas tid under den sköna sensommaren på Lövudden har jag arbetat extra intensivt med en triad som har huvudkomponenterna (A) jordkällare, (B) utomhuseldstad och (C) växtplantering. Ofta kan det finnas en drivande (mest akut) arbetsuppgift som drar med sig det andra, men i det här fallet känns alla tre komponenterna lika drivande.

(A) Isolering på jordkällare
Jordkällaren är sedan fem år tillbaka en ständig mottagare av all jord och grästorv som inte bättre behövs någon annanstans. Mitt mål är att täcka hela jordkällaren (förutom ingången förstås) med ett jordlager på minst en halv meter. Nu var den specifika uppgiften att täcka ena hörnet bredvid dörren där det frös inuti källaren senaste vintern. Till detta behövdes sten för att bygga en stödmur, stabil grästorv till en skalmur och fyllnadsjord. Detta var en helt och hållet behövande del av triaden. Större bottensten hämtades från grustaget, mindre stenar från diverse stenupplag på tomten hämtades in och grävningar på olika platser födde också fram sten att bygga med. Stadig grästorv erhölls genom grävning av planteringshål för rabarber, amerikanskt blåbär, körsbärsträd och diverse örter. Fyllnadsjord kom från alla grävningar som var aktuella i planteringsgropar, vid eldstaden och längs husgrunden inför dränering.

(B) Renovering av eldstad
I samband med en kommande kurshelg med äpplemustning och konservering av livsmedel behövdes utomhuseldstaden renoveras. Jord grävdes bort under sittbänkarna och nya bänkar kom delvis till. Den bortgrävda jorden ersattes med grus från grustaget. Varje rullebör med grus lastades också med en passande större sten antingen till stödmuren vid jordkällaren eller som kantsten till en surjordsplantering med amerikanska blåbär och allåkerbär.
Den gamla eldstaden fick nya tegelstenar så att en stor gryta kan stå stadigt ovanpå elden. Jag passade även på att med tegelstenar, en tjock metallskiva och ett stuprör bygga ytterligare en eldstad, så att äpplemust tappad på glasflaskor omedelbart kan värmebehandlas för ökad hållbarhet.

Tegelstenar till eldstäderna hämtades från en gammal utfyllning i närheten som tillkom på 1950-talet när det gamla torpet byggdes om. Då dumpades grundmur, murstock, tegelpannor och lite annat avfall så att trädgården fick en slags terrass med utsikt ner mot sjön. I kanten på denna utfyllnad planerar jag att mot sydväst gräva mig in och bygga växthus IV, så detta var även en slags förstudie till detta projekt. I samband med detta utforskande tog jag också hand om växtöverlevare i form av två kämpande rabarberplantor som fått fäste i dumpmassorna och klarat av konkurrensen från horder av vallört, nässla och skogshallon. Dessa gamla plantor fick nu ett nytt hem i en av de nygrävda planteringsgroparna.

(C) Växtplantering
Nya växter är kontinuerligt på ingång och nu var det dags för ett sötkörsbär (sorten Van), en allmän gulröd bigarrå, en amerikanskt blåbär och några örter. Dessutom fanns ganska många sticklingar av träd och buskar som rotat sig i krukor att plantera ut. Inför detta utplanterande behövde gropar grävas och odlingsbäddar anläggas. Grävandet gav grästorv och fyllnadsjord till jordkällaren samt en och annan sten till muren. En grop innehöll skaplig lerblandad jord som transporterades till min resursplats där den sållades och blandades med sand och hästgödsel för att användas till de kommande planteringarna.

Så föregick dag efter dag under veckan med varierande arbetsuppgifter och när veckan nådde fram till nästa vecka var muren byggd, grästorven staplad, växterna planterade och eldstäderna vibrerade glädjefullt av värme och energi från en aktiv kurs.
Ingenstans fanns några högar att ta hand om.

Jan Gustafson-Berge

Jag har nu mustat äpplen i tio år på grundval av delvis egentillverkad utrustning och människokraft. Tidigare texter om mustning och cidertillverkning finns här och här. Mustningen har varit inriktad på husbehov och har haft stora inslag av undervisning och social aktivitet.

Produktionsökning och teknikutveckling
I takt med att vi fått smak på mustningens produkter i form av ren äppelmust och cider, samt att tillgången på äpple och förvaringsmöjligheter ökat, har produktionen i liter räknat också ökat från år till år. Under 2013 har vi vid två tillfällen för egen del pressat fram 40 liter must som konserverats på bruna halvlitersflaskor och 40 liter som i skrivandets stund står hemtrevligt puttrande i 4 stycken 10-liters damejeanner. Denna produktionsökning har varit möjlig genom ökad erfarenhet av processens alla steg och genom teknisk utveckling och förbättring av processens ingående redskap och hjälpmedel.

Det första steget var att köpa en handdriven äpplerivare som ersatte krossandet av äpplehalvor med en T-formad trästöt i plasthink.
Det andra steget var att bygga en till korgpress modell större samt att förstärka pressarna med nya korgband.

En kör av stämmor
Vid varje mustning finns det alltid minst en person (ofta en man) som gärna har synpunkter på hur pressarna och övrig utrustning kan bli bättre. Många av dessa synpunkter har jag tagit till mig och använt för att sakta förbättra utrustningen och effektivisera processen inom ramarna för rådande förhållanden och människan som kraftkälla.

De senaste två åren har en ny röst höjt upp sin stämma och det är min vän Erik från andra sidan sjön, med vilken jag samarbetar inom flera olika projekt. Erik arbetar som uppfinnare och har nu funnit ett uppfriskande och meningsfullt område inom självförsörjningens arbetsfält för sin kreativitet. I år provade vi två av Eriks innovationer med gott resultat och han berättar nedan om sina tankegångar kring detta.

FORSHULTS-Pressen
Efter att ha mustat med en konventionell skruvpress inser man att mycket av själva arbetet går åt till att skruva luft. I kompressionsfasen är den första tredjedelen luft och i dekompressionsfasen är två tredjedelar luft. Endast i en tredjedel av arbetet behövs den kraft som själva skruvandet ger. För att effektivisera processen krävs därför att man kan konstruera en press där arbetet fokuseras runt den tredjedel av sträckan där själva pressandet sker.

I min press har jag därför delat upp arbetet i två moment. Under den första tredjedelen av kompressionsfasen pressar man kolven uppifrån och ner med ren kroppskraft med en hävarm och en bandslinga för foten och låser den sedan i detta läge. Den andra och mera kraftkrävande tredjedelen pressar man underifrån med en 10 tons domkraft. När pressandet är klart lossar man domkraften varpå korgen sjunker ner till ursprungsläget. Sedan lyfter man enkelt upp kolven med handkraft. Inget arbete går då åt till att nollställa pressen. Den totala byggkostnaden för denna press har varit 500 kronor, varav 300 för domkraft och 200 för brädor och skruv.

Äppelstegen
Mina äppelträd ingår i en äldre fruktodling och är mycket gamla. De är inte beskärda på länge vilket resulterat i att den bästa frukten sitter högt upp och ytterst i träden. Det är svårt att komma åt frukterna med en vanlig stege eftersom grenarna inte är starka nog att ställa stegen emot. Jag behöver därför en stege som liksom svävar i luften. Detta har jag löst genom att sätta fast stegen på en vagn kopplad till min fyrhjuling. Stegen hålls sedan på plats via vinschen på fyrhjulingen. Jag backar fram mot trädet och ställer enkelt stegens vinkel med vinschknappen. Detta fungerar utmärkt men är dock lite läskigt i början innan man lärt sig att lita på konstruktionen. För att underlätta själva plockandet kan du montera ett rör med bred öppning på stegen som leder fukten rakt ner i vagnen. Lägg också en madrass i vinkel på flaket för att undvika skador på frukten.

Jan Gustafson-Berge och Erik von Schoultz

Simmande sjövatten
Solsken i huden
Djuren
Dammiga böcker
Jord runt händerna
Glädje och lycka
Gödselvatten
Färska örter
Regnvatten
Mänsklig svett
Örtsalt på torkbrickan

Torkande äpple- och päronskivor
Mognande frukt
Komposthink i köket
Lakrits och pepparmynta
Månljus
Sparsamt tvättade kläder
Drömmar och tankar
Stekt abborre
Rödfärg, tjära och linolja
Gul lök i flätor
Den svarta kepsen
Ångande konserveringsgryta
Svamp

Rosenkvitten i en korg
Mörkrostat kaffe
Hästgödsel
Drivande dimma och dagg
Jordkällare
Mjölksyrejästa grönsaker
Höstlöv
Kanelbullar
Jäsande vin
Kompost i varierande stadier
Urin
Åska och regnbåge

Snö
Vedrök inne och ute
Stekt korv
Vänner på besök
Minusgrader
Öl och glögg
Trivsel och hemtrevnad
Gamla brädor
Nybakat bröd
Ved
Jämrande is

Detta är den doft jag lever av
Detta är min samlade lukt

Några av de lukter som inte finns:
Avgaser från förbränningsmotor
Cigarettrök
Reklam
Parfym
Stress

Jan Gustafson-Berge

Rivandets kunskapsväg
Det vanligast förekommande i min byggnadsvärld är att jag renoverar redan existerande eller konstruerar nya byggnationer. Nu river jag en byggnad och det sker med många känslor och funderingar inblandade. Jag ser värdet av kulturhistoria och älskar äldre byggnader, så det görs med motsägelsefulla och stridande uppfattningar. Tidigare har jag skrivit om det långsamma byggandet som en kunskapsväg och nu kan jag också tillföra det långsamma rivandet av en byggnad som en kunskapsväg.

Ett byggnadsliv
Byggnaden ifråga är ett uthus med okänt byggnadsår. Förekomsten av ett mycket slitet spåntak under det nuvarande taket av tegelpannor tyder på en byggnad som troligtvis är mer än 100 år gammal. Huset har säkerligen genom sina år haft många funktioner och några berättelser jag tagit del av handlar om boning för höns och svin, garage för en tidig SAAB och en mera modern åkgräsklippare samt allehanda förvaring. Jag tog fasta på ordet förvaring och fyllde snabbt uthuset med diverse arbetsmaterial.

Vid uthusets ena kortsida finns ett utedass som åtminstone till vissa delar härrör från det första torpets dagar, dvs. kring 1835. Båda byggnaderna har en gång i tiden varit nya och haft sina glansdagar. Därefter har ett långsamt förfall ägt rum vilket lett till mindre kollapser för delar av byggnaderna. Ägaren innan oss har utifrån sin något bristfälliga förmåga renoverat de havererade delarna och återställt byggnadernas funktion som utedass och förrådsbyggnad.

Det gamla utedasset står ännu i skrivande stund kvar på sin plats men kommer också att rivas. Ett nytt utedass byggdes för två år sedan och har som sina företräden att det är luktfritt, dragfritt och djurfritt samt rymligare och mera lättstädat. Det nya dassets namn är Dasspalatset vilket ger ett sken av dess upphöjda status.

Ekologiskt byggande
På uthusets gjutna grund kommer en gäststuga att uppföras. Den ytmässiga storleken blir alltså samma, däremot kommer höjden på den nya byggnaden att bli högre. Byggnadsmaterialet ska vara ekologiskt sunt, miljöskonsamt och hälsovänligt. Ytskikten blir av samma karaktär med rödfärgad brädpanel på ytterväggarna och med återbrukat taktegel på det mot sydväst lutande pulpettaket. Alla dess funktioner med ventilation, värme, kyla, vatten, avlopp och elektricitet integreras i lokala kretslopp.

Återbruk av rivningsmaterial och minnen
Det går att bygga ett hus med de huvudsakliga handverktygen hammare och såg och det går att riva ett sådant byggt hus med de huvudsakliga handverktygen hammare och kofot. Min hyllning till den fallna byggnaden är att allt material kommer till nyttig användning i flera andra projekt och verksamheter på Lövudden. På detta sätt byggs husets historia in i nya konstruktioner och med kamerans hjälp har huset noga dokumenterats som bilder.

I ett tidigt rivningsskede togs innerväggar och innertak bort och detta byggnadsmaterial gjorde stor nytta i tillverkandet av odlingslådor och som delar av tak till en jordhydda.
Den gamla isoleringen i tak och väggar, som bestod av sågspån, använder vi som strö i separationstoaletten.
Takpannorna plockas ner varsamt. De hela lagras och återanvänds sedan på den nya byggnaden kompletterade med andra återbrukade tegelpannor. De trasiga slås sönder i mindre bitar och används som fyllnadsmaterial i grunden till ett pågående bygge av en ny vedbod.
Masonit från den del av taket som lagats blir till undertak i ett litet vedhus. Takspånen packas i lådor eller säckar och fungerar alldeles förträffligt som tändmaterial när brasor ska tändas.

Allt byggnadsvirke spikrensas och det bästa byggs in i nya konstruktioner såsom en brädvägg på växthusens nordsida, som ytterpanel i en planerad bastu och som regelstomme i ett litet vedhus. Det virke som inte duger att bygga med blir till ved avsedd att eldas i utomhuseldstäder.
Golvbrädorna var så murkna att det mesta blev till ved.
Dörren fortsätter sitt liv som dörr i ovan nämnda bastu och två blyinfattade fönster får ny funktion som glasdörrar till skåp i den nya gäststugan.
Beslag såsom gångjärn och haspar tas loss och sorteras in i materialförrådet för framtida bruk.
Alla borttagna spik, som i det här fallet både består av mer eller mindre rostiga järnspik och modernare spik som är förzinkade, samlas i en behållare. Vissa av spiken går att räta ut ganska enkelt mot ett städ för ny användning. De trasiga och rostiga spikarna har jag inte hittat något andraliv för så de lagras i väntan på att någon bra idé ska uppenbara sig.

Risker och säkerhet
Allt rivningsarbete är fullt av risker så det gäller att ha ett förebyggande säkerhetstänkande, arbeta lugnt och säkert samt organisera arbetsplatsen på ett ändamålsenligt sätt. Rejäla och hela redskap, ordentliga skor som klarar av att trampa på spik, arbetshandskar och skyddsglasögon vid behov är några saker att tänka på. Kasta inte rivningsmaterial hur som helst på marken utan samla det i vettiga kategorier och ta hand om det kontinuerligt.

När byggnaden är borta tar det några dagar, eller någon annan tidsrymd, innan medvetandet hinner bearbeta och acceptera det nya förhållandet. Det är en märklig känsla när hela kroppen fortfarande är inställd på det gamla fast det inte längre finns. Detta fenomen berättar något mycket viktigt om hur vi människor fungerar.

Jan Gustafson-Berge